#

jaha och sedan influensan
på vintern vinterinfluensan och rädslan att vara för pretentiös och för blödig
jaha och varande sår på pekfingret jaha
jag roar mig med att med nål försöka hitta en sticka som kanske inte ens finns, men en massa var som rinner ut och gör en fläck på tröjan som ändå inte var ren jaha

i ögonvrårna ser jag dinosaurier
det är författarna
de som gör att jag inte kan skriva
jaha

sedan skapar jag något vackert
återgår till att peta på pekfingret och fokusera på min influensa
min egen lilla influensa
jahaja som alltid på vintern
och bilen går bra?

utomjordingen på parkeringen står och andas och suckar
tågandetagen går för fort, pustar mot rälsen, in-ut, in-ut, in-ut
det är nån som ligger i rummet bredvid
herregud, jahaja har inte dom influensa? jaha nähä och sen då?
jag jagar hundar över isen
kanske därför jag blev sjuk

och bilen
går
bra
jahaja.

#

det är
smala ritade armar,
fint tecknade kantögon
linjer runt
svag blåton

i bitterheten i min röst tycks ligga en önskan om att få vara med
och de oerhört ändlösa konversationerna om utanförskap

i linjerna runt munnen som är lite för stel
i blickarna som studsar emot kroppar, väggar, byter ämne för fort

jag är
smala ritade armar,
fint tecknade kanter kring ögon, under
underverk av sorgkantade skamfilade naglar

svaga blåtoner
fotogenljus
lysrörsljus
trä emot trä
hud emot stål,
valkar

i mina ögon vilar ett ljus som kommer ifrån väggarna
ifrån horisonten
ifrån himlarna, ifrån avstånden till er
och jag vill vara med, inuti, vara nära

#

varje timme utan ett ord
regnet i iskalla januari
köttet som skärs som knivar igenom
det är sår över alla mina fingrar
ett för varje gång du varit tyst

mitt i februarikylan
det är då jag brukar färga eller klippa av allt mitt hår
javisst, det är viktigt att se ut
igenom alla fönstren

och in
som knivar dina blickar genom rum genom väggar igenom mig
de hittar mig alltid
så ordlösa

#

det står en flamingo i mitt fönster
på ett kort
från min bästa vän

det står en örn i min bröstkorg och flaxar med stora vingar
stora vingslag som inte får plats
det är maneter under mina ögonlock, de slänger ut sina trådar

jag är överallt utom i min egen mage
det saknas känsla där

just idag saknar jag känsla

det sitter en apa på mitt nattduksbord
är ett sus i mina öron
som havet.

och överallt är jag och önskar att jag var
någon annanstans än just här och framförallt önskar jag mig
lite magkänsla
lite takt och ton
lite förmåga att formulera en vilja framåt

det står ett vykort i mitt fönster som jag fick för att jag har en vän
ändå är det ett monster i min mage som äter upp allting jag tar i
som om där bara vore tomrum
som om jag i själva verket
som om örnen tar allt nu och flyger med det
högt över natten, över det som finns kvar

#

och det är detta som är det litterära verket
jag önskar att jag kunde bo i det i natt
tillsammans med skogens mörker
jag vill gå vägen hem när jag var fjorton år och slutade vara mörkrädd
bara för att kunna vara ute sent

så vill jag lära mig flyga
lära mig åka tåg
lära mig resa långt bort från alla andra
lära mig gå i tunnlar under jorden
lära mig åka trånga hissar

och det är vad jag önskar att jag kunde i natt
i stället för att vara såhär liten
i stället för att fortsätta sakna dig


i stället för att skriva sentimentala verser över tider som gått
jag hatar det! jag hatar det!
att skriva sentimentala epos över den tid som
att göra elegi
jag ger mig
jag erkänner att det bara är ett sätt att
säga att jag saknar


och det är detta som är livet.
att omslutas av mörkret och sig själv i sig själv
att isolera sig från andra så fort de kommer tillräckligt nära
att varje gång någon kommer tillräckligt nära så finns det ingenting i mig
att komma
nära

bara saknad och distans