vardagssvammel om en fetbra fredag

vet äntligen hur de gör när de målar övergångsställsränder! pinsamt nog höll jag på att klafsa rakt ned i det nymålade på grund av att jag var så upptagen av att studera hur de gjorde ränderna några meter bort. men ändå, ändå!

förresten är det nog bland det finaste jag vet att få lunchbesök på jobbet bara sådär;någon kom med god mat och gjorde mig sällis. och eftersom jag jobbar som kyrkoträdgårdsmästare visade jag glatt kyrkan, insidan av det jättegamla klocktornet och hur man kan krypa in i ett hål i väggen så att man hamnar ovanpå kyrktaket.

om talgbollar mitt i sommaren

alldeles bredvid mitt hus går en väg, och mitt i vägen finns en grön plätt med ett buskage på. på en gren i buskaget mitt i vägen hänger det alltid talgbollar. de byts ut kontinuerligt så att de alltid är fräscha - sommar som vinter, höst som vår. herren som sköter detta är en mycket gammal man med vitt, vattenkammat hår som alltid, också det oavsett årstid, går iklädd mycket prydlig grå kostym. byxor med pressveck. fina gamla herrskor i läder. enda gången jag ser honom är när han står där mitt i vägen och omsorgsfullt hänger upp och tar ned talgbollar. och de är faktiskt alltid, oavsett årstid, välbesökta av traktens fåglar. jag undrar hur det hela började. och varför jag bara ser honom när han står där. går han aldrig ut annars? tycker han bättre om fåglar än om folk? och varför har han valt buskaget mitt i vägen? fint är det hursomhelst.

Svettig sonett

Häromdagen skickade fina N. Inger Christensens Sommarfugledalen till mig, en diktsamling bestående av fjorton sonetter. Boken är otroligt väl genomarbetad. Första raden i första sonetten är sista raden i andra sonetten och så vidare, och den sista sonetten består av de fjorton föregående dikternas resp. första rader. Varje sonett består av fyra delar; de två första är fyraradiga, femfotade jambiska verser med ABBA-rim, och de kvarvarande två är treradiga; den första med CDC-rim och den andra med EDE-rim. Med andra ord: sonetten ska ha 14 rader, uppdelade i 4+4+3+3, och de ska rimma på ett himla krångligt och väl uttänkt vis. Samt innehålla ett visst antal stavelser, i en rytm av ta-tam ta-tam. Om ni förstår? Hursomhelst! Jag snöade in totalt eftersom jag tyckte att boken var så vacker. Och jag blev förvånad över det, för jag har hållit mig till mycket friare former av poesi på senare tid då jag ansett versmått vara förlegade, uttjatade och begränsande. Nu var jag tvungen att tänka om, och jag blev extremt nyfiken. Går det att skriva såhär, och ändå få sagt det man vill säga? Kan det bli både vackert och meningsfullt? Kan jag? Jag läste på, försökte skriva, och misslyckades fatalt med alltihopa. Dagen därpå fick jag se ytterliga tre sonetter i DN:s kulturblaska. Ett tecken! Tänkte jag (kanske inte, men ändå), och började skriva igen. Om det blev vackert och meningsfullt det vete tusan, men det gick i alla fall.

Jag läste boken Sommarfugledalen
och ville sedan skriva en sonett.
Jag märkte att det inte var så lätt -
men om jag inte lyckas blir jag galen!

Så efter att jag svettats hela söndan
slog jag upp dagens Dagens Nyheter;
och tror ni inte att jag då med ens fann
sonetter tre som likt tanken leker

med rim och versmått och allt som hör till
just denna typ av strängt, hårt hållen dikt?
Nu skriver jag, om jag så inte vill

en hel sonett, och även om den går
förfärligt snett så haltar den ju strikt
i gamla hederliga dikters spår.

like in the good old days!

jag har blandat ett digitalt blandband. det är tonårsaktigt, lättlyssnat och alldeles fantastiskt. bara att klicka på länken och kastas tillbaka några år i tiden, alltså.


landet 2010 - ett blandband

(skarven mellan sida a och b går förstås efter tracey thorn och jens lekman - yeah! oh, yeah!)

and the livin' is easy

badar i havet och stannar inte i staden. hälsar på. jobbar i veckorna, badar varje eftermiddag med fint folk i varmt vatten och är banne mig aldrig hemma innan det är dags att stupa i säng. skjuter upp tandläkarringningar och badrumsstädningar i det oändliga - eller åtminstone känns det så. tyvärr tar väl även denhär sommaren slut. men jag tänkte inte bekymra mig över det (eller något annat) på ett tag. är nöjd med att hälsa på över helgen, halvsova på en brygga och baka kakor innan sista bussen går.

Billie Holiday – Summertime

bränn mitt brev

här är staden, utanför fönstret. med en tjock lunta brev på skrivbordet i rummet innanför.
i södertälje hittade vi en fiskmås, inte vuxen, med en kvaddad vinge. fångade den. "inget att rädda". slog nacken av den mot ett cykelställ. det gick fort. du tittade på dina händer och sa att det kändes som om du hade någons liv där, att det var hemskt.
ett av breven är nästan 20 sidor långt, och märkt med texten "bränn mitt bref! jag ber dig!". det kändes nästan otillåtet att läsa det, som om jag borde bränt det nu eftersom det blivit kvar. men nu vet jag min morfars farmors sista ord. jag vet en hel massa nu, faktiskt; efter ett tag lär man sig att tyda den gamla skrivstilen. man lär sig favorituttryck och att känna igen drivna handstilar. och jag hittade foton i dag, också. en del av sakerna på väggarna känns igen från mormors hem. historia! jag blir så fascinerad.

#

jag vill berätta min historia

inte nödvändigtvis för att jag vill bli hörd. jag vill mest bevisa för mig själv att jag funnits hela tiden, men jag kan inte. jag kan inte dokumentera mig, inte förklara mig och inte föreviga mig.

jag har läst gamla brev i dag. de finns här på landet. brev från 1879, till exempel. de frigjorda unga männen skriver hem och ber om pengar, de vid spisen fastgjorda gifta kvinnorna skriver och berättar om hur de längtar ut. i ett brev ber en mor sin son att övertala sin far att flytta, eftersom hon vill det men inte själv har någon makt över beslutet. sedan skriver hon att hon umgås med victoria benedictsson och att det är den enda vettiga person hon har att samtala med. jag frågar mig ivrigt vad hon hade för relation till sin man.

jag undrar vart jag kommer att gå. kan inte se någon väg utstakad, undrar när jag ska bli hel och veta var de två halvorna kan fogas ihop utan skarvar. för det är alltid två halvor av mig. ni kan kalla det manligt och kvinnligt, hårt och mjukt eller mörkt och ljust, polarisering eller dualism eller bara jag. någonstans i mitten. bara att välja garderob -

jag vill berätta min historia men tror inte på att jag kan, försökte i poesin men kände inte alltid igen mig. uttrycket är så bundet vid sin rytm och språket i sina sånger, jag vill vara konkretare än så, kasta av mig kravet att beskriva vackert. dikterna gjorde att jag kunde göra det fula fint, skriva om det på ett sätt som gjorde det tilltalande, lyfte fram någon sorts halvsann skönhet, romantiserande, ibland explicit, men ändå -
jag längtar efter det uttrycket men också efter ett annat. efter att kunna berätta någonting sammanhängande, en historia, något som inte spelar mellan mörkt och ljust, skönhet och äckel.

jag ska ta breven, läsa dem, jag ska leta fram det som gömts undan och se om jag kan göra ett pussel av historien, sammanfoga bitarna och berätta helheten. säkert är det ett vanligt drag hos unga, helt i regel med vad som förväntas av mig, att börja leta rötter och tidslinjer och band. så låt det vara det, då, låt mig vara lite vanlig.

lagom långt / lagom länge

så flyr jag staden igen. jag märker stressen tidigare nu, kan mina tecken, vet hur varningsklockorna låter och känns. när jag måste känna efter om pulsen är där innan jag ska sova. då, ungefär.
nu är jag i en lagom stor skog och i ett lagom stort hus, det är lagom mörkt och lagom tyst utanför fönstret. inga bilar. inga människor. inga spelningar att välja om man ska gå på eller missa, inga pengar att försöka hålla i. friheten i att inte kunna välja eftersom man redan valt bort. nu är jag här. här är jag, bara. och det är bra så, och hjärtat slår.

lista över sommarlektyr

Detta är vad jag kommit över i bokväg än så länge i sommar:

• Bang om Bang av Barbro och Ruffa Alving
• Det blir bättre i vår av Gustaf Rune Eriks
• Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald
• Scum Manifesto av Valerie Solanas
• Ragtime av E.L. Doctorow
• Eldar och is av Birgitta Stenberg

Det blir bättre i vår, Den store Gatsby och Ragtime ingår i en hög böcker som var på väg till antikvariatet efter en av mina föräldrars senaste bokhyllerensning, men som fick en extra anhalt hos mig, så dem har jag helt enkelt läst av den anledningen. Jag tänkte försöka beta av dendär högen inom en hyfsat snar framtid så att jag vet vad jag ska försöka behålla (egentligen har jag inte plats för någonting och gillar inte att samla på mig prylar, men böcker är ändå lite undantagstillstånd). Hursomhelst tror jag att jag behåller dem alla tre. Jag är så fånigt förtjust i historiska romaner. Bäst tyckte jag ju om Den store Gatsby, så den såg jag till att få tag i på orginalspråk också (dumt ur förvaringssynpunkt, men fantastiskt ur språksynpunkt. Läs den, alla ni som ännu inte har det! Åtminstone om ni uppskattar författare som verkligen använder sig av de möjligheter det skrivna språket har som det talade språket saknar.)
Bang om Bang började jag egentligen läsa redan i våras, men den var så fantastisk att jag aldrig ville läsa ut den; jag ville helst stanna i Barbro Alvings värld på obegränsad tid. Även om det ibland gjorde ont. Boken tillhör från och med nu en av mina absoluta favoriter. Läs, läs, läs. !!
Scum Manifesto köpte jag i London i våras eftersom jag tyckte att den var obligatorisk i bokhyllan, och ansåg det obligatoriskt att ha läst den i sin helhet, från pärm till pärm. Check!
Eldar och is fick jag låna av B. när jag var på Hallongrottan i förra veckan och klagade över min sommarförkylning. Kureringslitteratur. Indeed! Jag sträckläste den och blev både fascinerad, förvirrad och lite illa berörd. Har inte riktigt hunnit smälta den än, den innehåller så många berättelser som liksom måste få sjunka in och flätas ihop i efterhand, tror jag. Har ni läst Birgitta Stenberg tidigare och tyckt om det så gillar ni säkerligen denhär också.
Fortsättning följer. Har förresten glömt någon titel, tror jag, för jag hade bestämt för mig att jag läst sju böcker sen sommaren tog fart. Alltså sex stycken efter att jag avslutade Bang om Bang. Men jag är egentligen inte så noga att jag för listor över sånthär, så jag vet inte riktigt. Kanske kommer jag på det. Hej så länge!

fragment

sover gärna

nej! nej!

du var dendär drömmen som var fel från femårsåldern

som vred om mig inuti gjorde mig trodde mig om att vara fri

jag vände huvudet upp och ned lakanen ut och in vände in dig i mig och

och, och,

nej!

nej.