#

det går inte an
vägarna som låg så stjärnbeströdda
ja, vi kallade dem allt vackert
tänkte bara vackra tankar
i små svarta askar
gärna klädda i sammet

sedan mörkret, alla gator som bara tog slut
jag bor precis vid en återvändsgränd
cul-de-sac
log jam
jag ser det så
inte som en vändplats, bara en gata som tar slut

här kastade vi alla stenar
för att gå

men jag bär det fortfarande
och du är alltid lika sammetsögd
alltid lika lena ord som famlar efter det gömda
och du ser att jag har det ju här

gömmer i svarta skrivböcker och små små askar
sådant jag förut kunde tänka högt
men jag tänker bara fula tankar
och det går ju inte an

här göms bara smuts och skammen av att leva och känna
leva och ångra det jag aldrig sagt och aldrig gjort
här tänks bara fula tankar
och svåra, fula ord

#

tusen nålar
(omkullkastar betydelsen av tid och plats, eller rum,
eller varaktighet, beständighet, tid, plats, eller rum, varaktighet
att vilja vara här, nej här
här finns inte rum för ett vara - -)
jag tappar dem ut över golvet
läser, skriver, läser
tusen himlar faller ned över mitt huvud i natt
det dånar vid varenda en
och jag ser upp och ut i intet

#

vid mina fingrar knutet ett kött som blöder ord

stavelser

liknelser

böjelser

#

klibbar fast i språket
och mitt eget begär
upprepar samma ord som på repeat
som om någon redan spelat in mig och jag bara spelar upp
ingenting nytt under solen.

saknar självdisciplin och distans
ja, jag saknar distansen
står inte utanför mig själv och ser på mig själv i rummet
står inte inuti någonting annat än den kropp jag upplever mig bära omkring på
inte ens kan jag ta den över axeln

ja, ni hör ju i vilket jag sitter fast
mycket stora spänningar
vi åtrår och åtrås och sedan ignorerar vi i tron om att:
vi kanske är större
vi kanske är längre bort
men jag såg det här redan som liten och räddes det
det finns så många ytor att gå under

så till syvende och sist
det låter när jag låter fingrarna gå över tangenterna
inte för att jag talar
men för att här finns ord
och jag kan aldrig vistas utanför dem
kan aldrig förstås som någonting annat