det finns ingen tid. ingen oro. det finns ett rum. två högtalare. en man som sjunger din musik, jag minns aldrig hans namn. jag kan stanna här, så känns det. ett tag, for awhile

#

lagar mycket god middag. vet inte var jag bor om en vecka. har tackat nej till jobb, det svindlar. tar chanser. har ingen framförhållning alls men i detta fall är det inte mitt eget fel och jag kan luta mig tillbaka i det och njuta. samtidigt som svindeln gör mig illamående, ibland. tänk att falla, det är inget jag gärna gör om. imponeras av dem jag ser omkring mig, vi är alla förebilder åt varandra. det är en fin tanke. ingefära, curry, borde diska och vet att jag kommer skjuta upp det. borde skriva allt jag vet om stora samhällsproblemen. vad säger dethär er? några rader. om ett liv som kunde varit mitt eller någon annans. gillar inte när det låter som om jag försöker verka djup. hade ju tänkt slita mig loss ifrån dethär. inte vara Tänkaren och Poeten mer nu, bli revolt och perversitet, våldsamt upprörande skulle alltihopa bli för jag är trött på att bli förknippad med det kontrollerade och välartikulerade. ge mig mer jag kan förstöra, äta upp!

ser ut

har ett huvud mot sin bröstkorg
min
mot väven runt revbenen, knutarna, bandet runt ryggen, ett öra mot mina hjärtslag.
hur jag förknippar lukten av bensin med motorcykelmammor
hur jag reser mig upp och har huvudet någon annanstans.
ett öra emot slagen som jag började räkna förra gången någon lyssnade, knutarna av rädsla, bundna av tankar, av känslor, smällar smältdegeln ord
hur det jag valde att säga blev sagt och sedan ogjort, för jag vill att du ska lyssna, stanna här och lyssna, jag ger inte så gärna bort bilder av mig själv
bara dem
med bensin och avgaser och utan stödhjul. där jag säger att det är fegt med bromsar, skriker högst. och längst. längst bort. sitter vid änden av bordet.

födelsedagsbuketter och himlen från ett fönster som är mitt.

#

står på första plats på två lägenheter, förstahandskontrakt, inte illa och vårsolen lyser. har sett funeral parade of roses i en källare med fina människor och ätit varm soppa och hembakat bröd.

och "vi" skall syfta till alla.

lycka är ett begrepp som jag visst tror på. ännu ett beslagtaget ord förvisso, men jag tror på den i den form jag själv ska stöpa den i. inga fåniga livsnjuterier. lycka är en helg fylld av vänner och middagar i min mikroskopiska lägenhet på tolfte våningen med världens vackraste utsikt. lycka är ett svettigt dansgolv och människor som mimar till samma musik. lycka är att inte förmå sig till att plugga förrän på söndag kväll eftersom livet är fyllt av så mycket annat, så mycket vår, och att sedan ändå inte förmå sig till att endast hastigt ögna igenom litteraturen eftersom den är så förfärligt intressant att varje ord måste insupas och reflekteras över. att bygga för långa meningar. att både ha ett arbete att gå till, en kurs att läsa, en lägenhet att bo i och alldeles fantastiska människor omkring sig. att det alldeles snart är vår. sånt får mig att vilja erövra ordet och göra det till mitt, som en etikett man klistrar på saften man gjort vill jag märka mitt liv med det just nu. utan naivitet eller tro på några sanningar ska vi ta ordet tillbaka, göra världen till vår.

needless // future

jag citerar samma böcker, det är ok.
läser för lite, men det är inte där felet ligger, om det nu finns något fel.
om det finns något rätt så tror jag att vi är det. ibland. innan jag vänder mig om och tror ingenting alls. men jag tycker om när snöovädrena lagt sig och jag ser himlen i gräsligt hötorgskonstlila på morgonen när vi går upp. eller blå när vi går upp mycket senare än så.

det är förresten inte alls sant att jag inte läser, jag läser hur mycket kurslitteratur som helst, och den kan jag faktiskt också citera och jag gör det. något nytt. letar räta linjer och det rätta, lutar mig mot andras ord. som jag önskar att jag kunde luta mig mot mina egna. tänker att det är därför jag läser alla böckerna, för att få egna ord att luta mig emot.

försöker att inte vända mig om och välta. luta huvudet mot annans axel utan att för den skull bli beroende av stödet. eller glömma sina egna fötter som står någonstans i marknivå. lättnad. sanningen är att jag slarvar en del med kurslitteraturen också. ibland.