utmaning!

med mitt personliga mål att bli världens mest allmänbildade människa kunde jag förstås inte låta bli att göra stora allmänbildningstestet på vetgirig.nu. mitt resultat blev 79% rätt och ni utmanas härmed att bräcka mig! spelregler: man får endast göra testet en (1) gång, annars räknas inte resultatet. man får inte söka information någonstans under testet (alltså; använd bara det ni redan har i skallen, annars är det fusk!). that's it. jag hoppas att åtminstone någon av er tänker anta utmaningen!

gör testet här.

ahh! monica

monica zetterlund, alltså. hon måste ha varit en så fantastisk människa. det är helt otroligt hur bra liveframträdanden hon kunde göra! så otroligt säker, och med sådan känsla. jag hade nog också blivit förälskad i bill evans kläder och skrivit långa kärleksbrev ifrån amerikat.

kunskapskomplex

detta att jag vill veta allt som går att veta kan driva mig till vansinne.
jag vill kunna alla referenser i alla texter jag läser, ha läst alla böcker värda att läsa, sett alla filmer värda att se, lyssnat på all musik värd att lyssna på (där har jag, om jag får säga det själv, åtminstone kommit en bit på väg). jag vill även kunna allt om politik, kunna alla länders statsskick och historia. historia, ja! åh, där vill jag verkligen veta allt. och filosofi och vetenskap. suck. och vet ni vad det värsta är? jag ska tala om för er vad det värsta är. det värsta är att man glömmer. man läser musikteori i tre år och klarar intagningsproven till musikhögskolan, sedan slutar man plugga och efter två månader kan man knappt göra en ackordsanalys. jag vill lära mig allt värt att veta och komma ihåg det.

antidejt

om man inte vill gå på dejt kan man skaffa sig en äventyrskompis. det gjorde jag i dag. på en kväll har vi bland annat:

• klättrat över räcket på västerbron (där det fanns mark inunder, någon måtta får det ju lov att vara)
• bestigit flygande mattans berg och konstaterat att mattan var ute på äventyr i kväll (ibland ligger den högst upp på berget, nämligen)
• balanserat på staket
• suttit uppepå bron mellan långholmen och hornstull och hängt baklänges utöver vattnet
• spanat in klätterträd
• gått nästan vilse med flit, två gånger.
• gått under ett klippblock som balanserade mellan två bergsknallar och såg ut som om det tänkte ramla ned närsomhelst
• klättrat upp på ovan nämnda jättesten
  

det var en väldigt fin kväll. dessutom överlevde vi ju!

How I loved to catch your gold and silver tears

tracey thorn från marine girls och everything but the girl gör tillsammans med allas vår jens lekman en fantastiskt fin cover av fantastiskt fina magnetic fields låt yeah! oh yeah!
varsågoda.

dagens..

..dåliga ordvits på jobbet:

k (spottar körsbärskärnor på v):
ha-ha! gotya!

v:
åhnej, kärnornas krig!

#

"Det viktigaste i livet är att lära sig att ge kärlek och att släppa in den."
Han sänkte rösten till en viskning. "Släpp in den. Vi tror att vi inte förtjänar kärlek, vi tror att vi blir svaga om vi släpper in den. Men en vis man som heter Levine har sagt det enda rätta ordet om kärleken. Han sa: 'kärlek är den enda rationella handlingen.' "
Han upprepade det omsorgsfullt, med konstpauser. "Kärlek är den enda rationella handlingen."

Utdrag ur Tisdagarna med Morrie (1997) av Mitch Albom (sid. nr. 57)

expectations

And the head said that you always were a queer one from the start
For careers you say you want to be remembered for your art
Your obsessions get you known throughout the school for being strange
Making life-size models of The Velvet Underground in clay

..det var 2006 när jag såg belle & sebastian live och jag inser att tre år är på tok för lång tid.

dagens..

..dåliga ordvits på jobbet:

v: oj! nu dränkte jag ett gäng myror i rödfärg..
k: rödmyror!

.. och vidare

i övrigt roar jag och min kollega oss med cynisk humor, ironi, filosofiska fotoinstallationer (på teman som "den suicidala tepåsens depression" och "räfsans splittrade öde"), samt en aldrig sinande ström av dåliga ordvitsar (av typen "hur mår herr olsson i dag då?" "jotack. dödstrött. nattsvart. och tyst som i graven är det också." när man står vänd mot en av alla de gravplatser vi har till uppgift att hålla snygg & prydlig). vi kommer även ständigt med nya innovativa lösningar på de komplikationer som vi stöter på under arbetets gång, alltid under parollen "alla sätt är bra utom de tråkiga!". och när vi tröttnar på vårt eviga babbel eller tycker att jobbet blir enformigt så sjunger vi always look on the bright side of life varvat med julsånger, för dem kan vi så många fina stämmor på. jag inser att jag kommer att sakna min arbetsplats!

at the cemetry gates

sista veckans jobb på kyrkogården nu (så popromantisk arbetsplats.. dessutom är den fett intellektuell eftersom en av ingmar bergmans filmer är inspelad där), sedan är jag lyckligt ledig i en vecka (förutom volontärjobb på pride och eventuellt lite på cosy den också!) och efter det har jag förhoppningsvis (troligtvis inte) nytt jobb. kan vara praktiskt att ha något att betala hyran med. men! det var inte såna tråkiga tankegångar jag tänkte dryfta! i stället hade jag tänkt berätta om min och min kyrkogårdskollegas eminenta idé (vi kommer närmare och närmare ett förverkligande av den för var dag som går) om ett helt nytt språk, fast i en lite annorlunda tappning än de nu existerande. språket som vi utveckar under arbetsdagarna har till uppgift att bestå av alla ord som fattas - i alla världens språk. det började med "spörka" som beskriver det förödande misstaget att, just som man stoppat ett härligt körsbär i munnen, råka spotta ut själva bäret i stället för kärnan. då säger man alltså "fan, jag spörkade! gud vad typiskt!". beroende på vilket språk man talar när man skall använda orden i alla-ord-du-alltid-saknat-språket så förändras uttal och uppbyggnad lite, till exempel heter spörka sperk på engelska, sporque på spanska, spørke på norska och så vidare. spörka var alltså bara det första ordet av många redan påkomna. vilka ord har ni alltid saknat?

#

jag funderade förresten lite över dendär horribla låten som de spelar på alla dansgolv och som jag nämnde häromdagen - alla som inte dansar är våldtäktsmän. hur betitlar man en kvinna som våldtar? ordet våldtäktskvinna finns i alla fall inte i svenska akademiens ordlista. där finns våldtäktsman och våldtäktsoffer. jag funderar över vad detta kan bero på. antagligen att kvinnor inte kan våldta (äv. åld. våldtaga) eftersom de helt saknar egen vilja och sexualdrift. eller.. är det kanske för att våldtäktsman är ett ord kreerat av media (av typen kniv-pappa, naken-chock, döds-diet, laser-mannen och så vidare), som är under såpass stort inflytande av samhällets bestämda åsikt (att det förhåller sig så att kvinnor helt saknar vilja och sexualdrift och således bara behöver kunna gå under benämningen väldtäkts-offer) att de aldrig brytt sig om att berätta om något fall där en kvinna varit förövaren? eller.. är det kanske så att ordet våldtäktskvinna aldrig fått någon plats i varken media eller saol på grund av att det skulle möjliggöra att sätta mannen i offerrollen - underkuvad kvinnan och påtvingad hennes då uppenbarligen existerande lustar? det vore ju rent förfärligt eftersom det rätt och slätt skulle påvisa att män också kan vara utsatta offer i underläge. där har vi något som går emot samhällets bestäma åsikt.

sing along!

jag och ronald jobbar på med vårt bandprojekt archway close, och första demon är klar nu - äntligen. nu blir det till att covra (bra ord!) lucksmiths' midweek morning till lucksmithstributen som ska släppas efter deras sista konsert i augusti. (varför har mitt språk fallerat så på senaste tiden? det känns som om jag omöjligt kan bygga korrekta meningar nu för tiden. hjälp?)

cosy den 5 år!

jag hoppas att ni inte har missat dethär. i så fall - se till att få biljett till tisdag och onsdag snabbt som ögat, och ställ er på reservlista till torsdag och lördag!

so let's dance but tell no one about tonight

var med m på hornstull strand i går/natt och dansade till le sport, ratata, joy division, broder daniel plus alla femtonminuterslånga remixer (vem vill dansa till samma låt i en kvart, egentligen?) med markus krunegård (som jag i och för sig inte är något stort fan av) som dj på dansgolvet och hanna fahl i baren. bra kväll. ! hanna fahl förtjänar förresten väldigt stort tack från min sida, eftersom hon med sina sena måndagkvällar i p3 pop fick mig att upptäcka den genre som sedan präglat min musiksmak sen dess. jag minns hur jag som fjortonåring satt med min iriver 256 mb redo varje måndag klockan 22 och spelade in hennes program för att sedan lyssna på alla de bra låtarna om och om och om igen. det var så jag upptäckte sambassadeur, juni järvi och kirsty maccoll, för att bara nämna några. åh, minnen. på tal om minnen! träffade le sport-örjan i förra veckan, som förstås undrade om det går bättre med brädan nu.. hans skateboard var nämligen den första i sitt slag som jag satte min fot på (då var jag i dagisålder och han var kanske tolv), och det slutade med en stor fläskläpp och att det tog nästan tio år innan jag stod på en dylik igen.. men sen dess har det bara rullat på! (jag börjar omisskännligen dra dåliga ordvitsar när jag blir trött, men det är ursäktat eftersom det roar mig så fantastiskt). god natt!

As we would lay and learn what each other's bodies were for

- hur var det?
- tja.. inte var det som en låt med neutral milk hotel direkt.

min första gång var definitivt inte som the king of carrot flowers i alla fall. å andra sidan; det är det nog inte mycket som är.

#

lyssna.

färjelägesrapport

även på birka paradise spelas alla som inte dansar är våldtäktsmän på dansgolvet. frågan är om ingen som dansar är våldtäktsman? eller? alla som dansar är inte våldtäktsmän, det kan vi åtminstone vara säkra på. efter alldeles för lite sömn på grund av att jag blev bjuden på denna ålandskryssning (sömnbristen gjorde också att jag missade det mesta av den guidade turen på åland. hrm) borde jag nog egentligen inte försöka mig på att blogga, eller skriva över huvud taget. ni skulle bara veta hur många felskrivningar det hade varit i denhär texten om inte backspaceknappen hade funnits. min intellektuella förmåga är otvivelaktligen nedsatt (kanske t.o.m. ur funktion?). på återseende!

#

summertime and the livin' is (somewhat somedays some kind of) easy

spela in blandband, äta apelsin på balkongen och strunta i att badrummet är en sanitär olägenhet.

bilden tog jag i sorrento 14/6

a tribute to: jonathan richman

when we refuse to suffer
when we refuse to feel
that's when we can't win

sannolikheten, endast sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

tage danielsson var en helt fantastisk man. helt fantastisk. denna monolog är ju lika aktuell nu som när den framfördes, trots att det är trettio år sedan kärnkraftsolyckan i harrisburg inträffade. alla ni som äger en sjuttiotalets gula "atomkraft - nej tack"-pin kan gräva fram den ur era gömmor, blåsa bort dammet och börja använda den igen. så har åtminstone jag gjort med min.

#

från parkbänkens a-lag:
- hejdu lilla flicka där va vicka jävligt coola brillor du har!

(lilla flicka? vadå lilla flicka? här måste skett ett missförstånd. nåja)

- tack så mycket!

bättre än pubkillarna i gamla stan som kallar mig hjälmen när jag cyklar förbi. bara för att de inte har något vettigt att skydda i sina skallar.

igår försvann min älskade katt på grund av att tusen norrmän besökte lägenheten och glömde stänga dörren. som tur var återfanns guldet på närliggande dagis. tänk vad nära katastrofen är ibland.

jag jobbar häcken av mig och flyttar, därav bristen på inlägg

jag flyttar in i en ny lägenhet. funderar på vad jag vill att den ska innehålla. ingen tv. ingen chipsskål. många tekoppar och en blå soffa. jag vill ha en lägenhet som jag kan ta vackra fotografier i.

#

P1 i dag:
"USA:s president Barack Obama skall tillsammans med Rysslands Medjevdev.. Medjeveed.. Ääh. He, he.. Rysslands president [tar sats] MEDJVEDVJEVJ sammanträda för att.."

Hur kunde hon? I direktsändning. Men hon hann väl inte rätta sig själv en gång till, stackarn. Jag var åtminstone ganska road.

jens - julie

fina ord

smultronstrå
landet
sommarställe
skogsglänta
sinnesnärvaro
kalas
presentpapper

kväljsorti

kvällsnovell
kvällsnovells
kvällsnovälls
kvällnoväll
kvellnovell
kvellnoväll
kvellsnovälls
kvällsnovis
kvällsnotis
källnovell
kjells novell?
källsortering
vad är det frågan om egentligen?

and the question is:

to be
or not to be
on the make

kvällsnovell

att tömma huvudet på tankar precis som man tömmer papperskorgen på skrivbordet i windows, man trycker på en knapp bara och så hörs ett rafsande ljud om man har ljudet på och sen är allt borta. tänk om man kunde tömma magen på känslor som slåss tömma oss på kön bli könslös är det lönlöst tror du? tänk om man kunde få detdär jobbet man sökte. tänk om det inte på varje ny arbetsplats fanns en äldre man eller gubbe eller kalla det vadfan du vill som man skulle vara illa tvungen att vara lite rädd för. lilla ungen, stumpan, tapårumpan eller kanske bara säga otrevliga ord som gör ont när de landar och tar sig in de slår rot trots att man försöker få dem att slås bort att studsa. studsa ja, som en boll fram längs gatorna, det är så man ska va om man är bra men jag.. jag då? om man har ont i ryggen redan nu, redan innan första jobbet eller första riktiga jobbet då va, vad gör man då? duger man något till då tycker ni tycker ni det ni jaha men vad bra. det är så mycket som folk säger och som de aldrig gör. snarare förgör förlöser alla onda tankar genom att inte genomföra de goda, vilken klyscha va, va tycker ni inte det? jag undrar hur i helvete man ska kunna få ett jobb när man aldrig har haft ett jobb förut. det går ju bara inte. om man inte är utbildad i flera år först, men tänk om man utbildar sig till något nu och ångrar sig sen? ska man börja om från början igen då? och tänk om man får ännu mer ont i ryggen. det vore ju förfärligt. sen kan man förstås jobba kväll/natt på puben i centrum där det bara finns män och mansögon och manshänder och förlegade mansideal förlegade manskönsfallosar som anser sig ha rätt till saker som jag anser vara förfall. jag kan ju förstås få arbeta med hushållsnära tjänster också. var är papperskorgen? jag vill slänga jobbannonserna, slänga arga gubben på jobbet vars röst ekar i mina öron efter varje avslutad arbetsdag. slänga tankarna på att allt kanske skiter sig, allt kan faktiskt skita sig, tänk om allt skiter sig vad fan gör man då? jag tänker att än så länge är det ju sommar och det finns ju fina människor också väldigt fina till och med. men då börjar känslorna slåss igen, denhär gången inte bara i magen utan högre upp också, bakom revbenen slåss de. jag förstår inte vad de håller på med. vet ni vad det egentligen är som är fel? det är inte att sitta utan el på en pendel med fel på motorn och helgalna gubben mitt emot. jag skulle stå ut med det om jag inte var så fruktansvärt rädd för det kanske skiter sig, allt kan ju faktiskt göra det tänk om allt skiter sig vad fan gör man då?

baby blue

det är konstigt med klyschor som blivit så klyschiga att man inte får ta dem i sin mun utan att bli bannad, men som ändå, ändå, ändå levs upp till. som dethär med barnkläder - att flickor bär rosa och pojkar bär blått. när nu frågan blivit så uttjatad att ni säkert till och med suckar när jag tar den som exempel eftersom ni hört det så många gånger förut är det märkligt, mycket märkligt att folk fortfarande inte försöker bidra till någon som helst förändring. hur svårt kan det vara? ibland undrar man verkligen.

LET'S PRETEND WE'RE BUNNY RABBITS

"skapa en blogg. det är gratis" står det på bloggers förstasida. som om man vill göra allt som är gratis? som om man gör något bara för att det är gratis?

fråga mig inte varför Jag skaffade en blogg, bara ..

för att kunna säga hej till alla i största allmänhet, kanske! när det känns för freaky att skrika det från balkongen.

fast... om någon av mina grannar iakttog mig när jag klättrade ut genom fönstret och in på balkongen (ja, dethär är på tredje våningen) i dag bara för att jag inte orkade gå runt (eller jag vet inte varför, jag fick ett infall, bara. och tänkte att jag skulle plocka bort min middagsdisk från balkongbordet. och jag tycker om att klättra) så kan det tänkas att de anser mig vara lite freaky any which way. men det är sånt man inte vet, för jag känner inte mina grannar.

känner kanske inte er heller, i och för sig.

DN har utlyst en adoptera-ord-grej som jag gillar. jag funderar på att adoptera horribel eller kanske infinitesimal eftersom det senare ju är min stora ordförälskelse just nu. vilka ord skulle ni adoptera?