om kvällen och om morgonen
vid frukostbord och ensamma salar
överallt går de i vitt flor och blommor i håret
överallt går de i framtidsplaner och vet så väl
om jag måste blanda in jaget
om jag måste blanda in jaget nu
om jag måste blanda in jaget
det står sig så väl mot
och i salen äter jag ensam
jag äter med alla vänner jag har
men i bjärt kontrast står jaget mot ett du

det är värst om morgonen
om morgonen och om kvällen
jag hör steg omkring mig men inte om jag ska tala sant
jag hör framtiden ropa att den kippar efter andan
ser mig omkring

#

det finns bara bilder
bilder i tomma rum
jag flätar det långa håret, har sparat så länge

men det glider mellan mina fingrar, värmen
mjuka väggar

i tomma ögon bilder
så fort vi möttes
det första jag såg var bilden av dig

att fylla upp varandra
uppfylla
ge utfyllnad åt tomrum
jag är det rummet och jag har plats

jag vet att du inte tror mig men jag har plats
får rum med dig här

åh snälla
jag hatar att be dig men stanna i mig nu

jag tror inte att jag är mer än tomrum men du fick mig att känna
att inte glida undan som
sanden mellan fingrarna hårslingorna vattnet vi såg ut över när du sa

jag finns kvar

jag kan ta vägen precis var som helst
som om jag kunde några vägar

jag kan se ett datum komma närmare
sedan: den nyvunna friheten som gjorde att jag förlorade ett hem
eller, den följde med förlusten

om tre månader och någon dag
jag kan ta vägen vartsomhelst då

som om jag kunde gå

jag har inte längre en stad
jag har alla städer
jag har inte längre ett hem
jag har inget hem alls

i detta virrvar av världskartor
jag kan välja på
att rita vägen nu

att den inte går bakåt

jag kan ju inte flyga, inte köra tåg

jag kan gå barfota, som om det skulle hjälpa mig
lära mig springa

#

tiden som en snara runt halsen
för varje år som går känner jag mig svagare, som fortfarande inte gått härifrån
och ändå, att jag inte längre strävar efter det jag ville ha då, det är det som skrämmer mig
att glömma kunskap
inte längre klara av på grund av: upptäckt fler sätt att göra fel på

jag hänger upp och ned, i knäveck, i krokar för skjutet vilt
och ibland är det dina armar
ibland är det dina armar som jag har runt halsen
som en snara, som en värme, som ett skydd mot all okunskap

kanske att det enda sättet att lära sig är begränsningar
stäng in mig här så blir jag din
behöver koppel, ge mig din ryggrad, ge mig din rädsla, ät upp mig skjut mig gör mig hel

jag kan inte gå längre än såhär innan jag bestämmer mig
att jag aldrig aldrig vet
och det enda jag tänker på är mig och mitt och mig och mitt och dig
och alla andra du som skymmer sikten, grumlar min syn

dagsljuset
tiden som ett långt långt rep
att jag alltid har en hangup
ja jag hänger upp mig på
dagsljuset kan någon släppa in
dagsljuset här kan någon släppa in mig släppa ut mig släppa mig lös
tiden som ett pärlband
jag räknar pärlor som lindas runt min hals