#

hej mamma,
vägen till huset luktar vild timjan
den växer som en kudde där vägen delar sig
vid Stora Sten

hej mamma,
vet du att jag fortfarande pratar med Micke när jag går förbi hans grav
vet du att jag minns precis var jag hittade honom
fast jag bara var sex år gammal

mamma, vet du om att jag hade en mardröm i mitt rum
som jag fortfarande är rädd för?
det stod ett monster utanför fönstret
ett riktigt barnboksmonster
det ger mig fortfarande kalla kårar.

mamma vet du
att jag älskar när hästarna dundrar förbi
i hagen nedanför ängen

och att jag lekte att hela trädgården var en stad
för mina djur
vet du att området där nya boden står nu egentligen är ett stall
för alla mina hästar

hej mamma.
jag minns när jag hade så mycket ångest att jag inte vågade sova själv i gäststugan
fast varken du eller jag visste nog att det var ångest det var
jag var så rädd

hej mamma,
i skogen ovanför hästhagen finns ett berg som är delat i två
där hade vi en fantastisk koja

mamma minns du när stormen tog alla träden
vi gick ut och stod stilla på en plats och räknade alla rotvältorna
det var hur många som helst
tjugo eller femtio eller hundra
jag minns kantarellstället

mamma
vägen fram till dig luktar alltid av vild timjan
och katterna vilar under jorden

#

Det är enklare nu
men svårare att skriva
Orden blir så vaga när känslorna ska fram
Och kroppen så nära
jag känner mina fötter
min tunga emot gommen släpper
som den aldrig gjort förut
Jag har tandmärken i tungan
har bitit där så länge
har för vana att försvinna
ur det som känns -
som känns
i kroppen
och i sinnena
Jag förstår att det är samma 
Har aldrig förstått att det är samma förrän nu
I kroppen börjar känslorna
Varje gråt tar sin början i ett hastigt andetag
och när jag inte kan stå ut för att kroppen gör för ont
är det nog helt andra saker jag inte kan stå ut med
Kanske gråten
Kanske ilskan
Kanske rädslan att bli ensam
Kanske saknad
Ändå mest sorg
Ändå alltid mest sorg
Det är enklare nu
Det senaste året har jag landat i så mycket
Men sorgen som kommer
den lever i kroppen
Den tar tid

När jag föstår hur det har varit
jag har levt bredvid mig själv

#

jag ser tillbaka genom timglaset
tiden vänder och vänder igen
senast jag såg dig fanns sanden kvar
det var tre månader kanske
kvällen innan du dog rann den mellan mina fingrar
när jag tänkte jag skulle höra av mig nästa dag
vänder och vänder igen
glaset låter mig se men inte passera

#

flås flås
stamp back
stamp stamp
sedan försiktigt framåt

det är viktigt att stå med sidan emot
tror jag
inte titta rakt fram mot en ko

man måste försöka förstå deras synfält
inget djur med ögon på sidan står med näsan rakt fram när de tittar på en
så ställ dig med sidan emot
sänk huvudet lite
kanske skrapa med foten

flås flås
sträva tungor mellan fingrarna
gräs
långt gräs

får ja klia dej mellan hôrna

pojken på grinden var hela tiden jag 

"Tjuren Adam Engelbrekt slet sig lös mitt på blanka påskdagsmorgonen, och kom dundrande längs lagårdsgången i full karriär med ett hemskt uttryck i ögonen. Där stod han och frustade och bölade ända tills lille Kalle kom och besegrade honom 'bare helt enkelt med lite vänlighet'"

Sörmländsk hästtjej
Smålänsk tjurfäktare
småsint djurkättare 
småvild turfläckare 
ställ dig i sidled 

pannan är så varm 

örat mot alla magarna 

mot marken

gräset

mon