#

jag försökte skriva om nån annan, överraska mig själv, men jag återvänder till dig, ändå.

jag mår illa

du skriver för bra

okej, till exempel, om ord:

in short, they hate anything that stamps them with one meaning

or confines them to one attitude

när jag nu ska skriva till dig

vill jag öppna alla lexikon och bara hälla alla orden över datorn,

låta dem knastra sig in genom tangentbordet och myllra upp här,

lägga sig snyggt i ordning

but words do not live in dictionaries,

they live in the mind!

säger du då och det har du ju rätt i.

hur kunde du veta så mycket och säga det.

ALL we can say about them,

as we peer them over the edge of that deep, dark and only fitfully illuminated cavern in which they live – the mind

is that they seem to like people to think

and to feel before they use them.

yes, virginia, please, i'm trying, sluta avbryta,

och förlåt,

men det verkar som att mitt mind saknar karta och

orden som rinner genom fingrarna ned i tangenterna bara blir

till sig själva och ingenting alls –

du är för mycket

det är som att skriva kärleksbrev,

det går inte.

det är obarmhärtigt att tänka på

att känna efter och hitta känslan, som är som ett djur inuti som bökar och vill ut

och att inte kunna släppa ut det nu när jag har chansen, och orden

they hate being useful!

they hate making money!

ja, ja, jag vet!

det är ju det jag försöker säga!

they are the wildest, freest, most irresponsible,

most unteachable of all things!

YES I KNOW, VIRGINIA
LET ME GO, VIRGINIA –

jag försöker ju bara berätta

eller jag menar beskriva

eller alltså, hitta, till det där

du gör det ju ändå

du säger att det inte går men du gör det ju ändå

hur kan du veta hur kunde du veta

hur kunde du säga allt så bra.

förstår du inte varför jag beundrar dig in absurdum?

trots att det är extremt, smärtsamt pinsamt att stalka någon på dethär viset.

egentligen vill jag väl mest säga,

tack.

och ge dig sista ordet:

we pin them down to one meaning,

their useful meaning,

the meaning which makes us catch the train,

the meaning which makes us pass the examination.

and when words are pinned down

they fold their wings and die.

#

kanske solen kan ta oss

jag tänker inte skriva om fallna änglar eller himmelsgudar som smälter

jag tänker skriva om hammare

jag tänker skriva om stoft

det fina som ligger i stadsluft om somrarna, det som landar nu och ligger still till nästa sommar.

fundera över skillnaden mellan att gå i våt jord, fuktig sand, snö

och att gå på asfalterade gator och stenläggningar

fundera över vad solen står för för dig

det kan öppna sig väldiga universum

i staden, också

även där du inte lämnar spår

även där

varje fotsteg inte lämnar ett frågetecken i marken

fundera över vad som är dina egna, verkliga tankar

jag har stulit allt från andra.

fundera över

tänk på

skillnaden mellan

stadens ljus i natten och stjärnornas utanför staden

där de syns

att se uppåt eller att blicka ut

observatorielunden var en del av den långa brunkebergsåsen och låg utanför stadens bebyggelse

nu är det en liten höjd mitt i ett hav av fönsterstjärnor

observatoriet blev ett museum, men nu är det ingenting eftersom museiverksamheten inte gick med vinst.

vingar som smälter i solen

stridsflygplan snabbare än ljud

du ser flygplanet till höger och hör det nån helt annanstans

jag funderar över att skriva på vers

daktyl troké sömn och fallna änglar

frågetecknen jag lämnar efter mig

skillnader, jag är mellanförskapet mellan stad och land

mellan sand och gatsten

att kasta eller låta rinna mellan fingrarna

att kastas uppåt mot himlarna eller ut över dethär

vilka ord får jag använda, egentligen