#

parafraserar
bygger upp en värld av allegori

gömmer mig under filtar
leker att jag är ett träd

somnar
vaknar och somnar om

drunknar
lär mig att inte simma
lär mig att inte se

viker
tvätt
viker ned blicken

draperar
o livet du stora och heliga
i sammet
i siden
i guld

vänder mig om
vänder mig aldrig
lärde mig gå
lärde mig sjunga

lär mig aldrig vara mig själv tillräcklig,
därför får ni det här:

#

kasta genom mig stenar
just nu är jag alls intet
som vatten, som en jord av hav
kasta genom bröstkorgen
revbenen
de är just bara vatten
inget motstånd här
inga lungor som stoppar
kasta dem tungt
hårt
och de ska andas mig
landa genom mig
jag ska bilda hål i mig
hål att kasta som stenar genom mig
allt du bär och aldrig ville bära

i mina ögon vatten
i mina ögon luft
och orden rann som sand
emellan mina fingrar

jag var stranden
jag var havet, vågorna
jag var vattnet,
luften och du andades

kasta genom mig stenarna
de landar mjukt på jorden bakom min rygg

#

skriver ur mig verkligheten
eller skriver mig ur verkligheten

kan säga saker som:
när jag mår sämst så lever jag som mest
producerar jag som mest
är jag så närvarande

kan höra mig själv säga:
när jag mår bra dokumenterar jag ju ingenting
det är perioder som bara försvinner
det är så svårt att få det kännas meningsfullt

men allt detta intensiva
det är en ständig men flyktig jakt
jag letar över öppna hav
och stirrar i blinda himlar
på stjärnor som blir metaforer för:
just allt och ingenting

och mitt i detta stora
det är ju då jag är som minst
fäller tårar för ingen orsak
letar glömda saker som saknar namn, namn och mening och tillit

kan känna:
kan känna mig sämst
så vad är det då för mening
med att skriva
med att tala
med att dokumentera

varför ska jag berätta om det här
jag vill inte se mig själv såhär
jag vill inte känna mig såhär
vill inte känna mig själv i det här
lära mig känna genom det här
lära känna mig själv som

och vad lär jag mig egentligen genom att skriva
genom att leva halva mitt liv i en tankevärld
genom medier såsom: litteraturen. breven. dagböckerna.
jag äter mig igenom dagar av ord

lär känna mig såhär
jag vill känna mig såhär
om du nånsin ska förstå måste du känna mig såhär
ta i mig såhär

genom
måste ta mig genom
igenom

december och alla de här åren
åren av ord, som kött och blod;
"Det finns inte lycka och olycka. Det finns bara liv och död"

#

jag letar fortfarande
ordet utan namn

det som brister
eller som får allt att brista;
tilliten som alltid fäller sig själv

livet är en kedja av motsägelser
som att alltid stå och hugga sig själv i foten
i stället för att bara gå

jag letar och det faller nätter
över mitt tak
över mina trötta öron
över mina blinda händer
över mina ögon som ser så långt bort men aldrig det
som är nära och gripbart och smått

och över det som brast
jag är det som brast
jagar det oemotsagda ordet som aldrig fanns
jag letar helheten, den enda, den oemotsagda, ordet

helheten är det enda ordet
utan namn

#

drivved
det ligger drivor av snö
som vi kör igenom
det blir olyckor och vi fastnar mitt i vägen

jag driver iväg som på öppet hav
när jag läser gamla dagboksanteckningar inser jag att det alltid är samma känslor
som avlöser varandra.

när kände jag senast någonting nytt
någonting jag aldrig upplevt förut
när lärde jag mig att undvika det tråkiga och göra det som leder till
som leder

jag driver med mig själv
och det här driver mig till vansinne
att det alltid är samma december
att det alltid är samma stress
samma känsla av att det ju inte blev
att det ju inte ledde någonstans

i september ska jag se dina nya ögon
i augusti juli mars och maj
jag ska känna med mina nya fingrar
och ögonen
drivveden
allt som jag tappade på vägen

jag är snökaoset i maj
julen i mars
våren i augusti, juli, september
och det driver mig till vansinne att alltid vara femton år
femton femton långa vårar

#

innesluten i
lägenhetsskal
andra skal.
jag är så förbannat skalanpassad

letar efter anna jörgensdotter
måste lånat ut boken till någon
nu mycket förvirrad

varför är det alltid favoritböckerna jag lånar ut

alltid det finaste
husen som ögon
som hörn att runda på vägen hem
att det är andras hem däri slår er väl inte

att jag faktiskt bor här

jävla skalor
cdefgahc
detta att stå upp för allt man kan
jag spelar upp mig själv på repeat

ja, du om någon vet ju.
alltid för liten
alltid instängd
alltid så långt bort
och sen tappar jag orden

står här med bara ett skal av ilskan kvar.

#

som trilskas
överhettade understöd
jag
är
så
understimulerad
rättelse: jag har alldeles för mycket att göra.
det föll snö, jag tände ljus.
det blev advent, jag gick
på kungsgatan
fotade lamporna
150 år!
i vardagsrummet har folk det trevligt.
vi umgås som om inget hade hänt, det är ju precis nu det händer
nu; när vi slutat vänta,
nu; när vi slutat komma överens,
nu; när vi slutat förvänta
oss
jag vill inte ha det allra minsta
och just därför får jag allt
just därför överhettad
just därför så understimulerad
när
du
inte
är här