#

och över himlarna ska jag skriva:
allt som vi önskade. allt som vi sa.
allt detdär obegripliga som gjorde oss så ogripbara
i våra små kretsar av hopp och egensinnighet

vad var det som gjorde att just vi valde fel
gjorde annorlunda än vad som sas till oss

jag ska måla det med tavelkritor längs trottoarer
ska svepa med stora vackra penseldrag över fasader
jag ska skrika det från flygplan över usa
att detta, att dethär, det är faktiskt på riktigt
att vi finns
att vi faktiskt kan existera
trots att ni knullar med sjunkande skepp
och strör omkring er trampade människor

trots att ni klöser er fast i våra hjärtan strupar själar

jag ska måla det
jag ska visa er att vi kan finnas
samlade i vardagsrum eller på era lillasystrars gator
vi är era lillasystrars gator
som ni trampar på varenda dag.


det,
ska jag skriva över himlavalvet

#

nej! jag orkar inte använda mig av den tematiken
tänker inte skriva om eviga mentala våldtäkter som avtecknar sig emot den brinnande himlen
det finns nog om brinnande himlar
nog av eld ändå i mina tankar,
jag tänker inte
jag brinner
jag tänker inte
berätta för er
om det som ruttnar bort i mina sorgkantade naglar ögonvrår
men det luktar illa
luktar lik
när ni går förbi

#

molnskuggor
ögonskuggor
kastar skuggor av dina ögon på mitt golv, kläderna som ligger slängda
dina blekta blickar omkring mig
på min hud, de gör den vitare, mer genomskinlig
ibland är dina ögon som månskivor,
månskärvor,
decembermånar med ögonskuggor, moln
de sveper över himlen

#

andas julrosor och is, kyldimma och näsan rinner av allt kallt
julmusiken dånar, mäktiga körer i öronen de får mig nästan börja gråta mellan medborgarplatsen och södra station

bofils båge som en mur kring våra snabba fotsteg och snökanoner
än en gång
en gång ska jag lyckas, ska jag ta mig

någonstans med mina fotsteg
med mina snabba andetag
och hyacinterna ska blomma, inte knoppas, inte redan ha blommat över
de ska slå ut på precis rätt dag
och molnen i rosa ska vara rosa som rosor ovanför våra huvuden och axlar
inte spyfärgade som i våra trötta ögon och mitt medvetande sargat blod
jag ska resa mig upp
jag ska kasta mig ut
jag ska våga älska er och berätta

#

andas snö och hetsiga fjärilsvingar
låter slumpen styra, och dethär
andas sot och spottar spån, snyter svart och har starka armar

men i magen om morgnarna bor ett monster som vaknar ibland
och jag orkar oftast sova mycket mera än jag vill

andas stress och gamla synder,
fastän jag minns varför jag är här
det är viktigt att jag minns
varför jag är här
för att äta, hinna sova, skriva
för att andas
mera luft i mina lungor,
för att jag vill.

#

har hemlängtan
trots att jag saknar hem
det tog så lång tid innan stockholm var min stad
nu är det dit jag längtar även när jag har mitt hem i rummet i skogen
i det här rummet
jag har hemlängtan i dethär rummet

längtar till ett kungsträdgården om natten, med all denhär snön
den övergivna skridskobanan
till vitabergsparksbackarna i pulka också om natten,
vi brukar vara där då

jag längtar till den romantiserade staden, förstås, hur skulle jag annars kunna sakna nk:s julskyltning
men också att plugga i igenimmat café och att alltid ha för kalla kläder

här eldar jag i vedspisar, kaminer
bor i ett slott
äter fantastisk frukost
slipper lida av att kollektivtrafiken står still,
ser kyldimman över havet för att isen lägger sig
och, längtar hem

#

det är som att såga med cirkelsågen
den som är enbart till för räta vinklar
ändå blir allting alltid lite snett
eller som att bygga båt
allt måste passa med 0,17 millimeters felmarginal,
jag riar och riar och riar
gör perfekta mallar som ändå måste korrigeras vid varje bordvarv
varenda ett
eller som att skriva perfekt lyrik i duschen
som sedan jämt skevat till sig och tappat sin form
innan fingrarna är tillräckligt torra för tangentbord
så härligt då när sågklingan äter sig rakt,
när lasken sitter så att inte ens en palettkniv, på 0,17 millimeter, kan tränga sig in
så fantastiskt sjunga i duschen

#

utåt dimman över vattnet
över väckarklockan som ringer var tionde minut
kylan utanför täcket, att lämna värmen inuti

jag kan inte skriva om det
för det händer mig hela tiden
det händer mig hela tiden och det går små lågor från dina händer in i min hud

men över vattnet, dimman om morgnarna
att alltid dricka varmt te till frukost
ljudet av snöblandat gräs när jag går emot slottet

och den fina elden du åsamkar
jag vill rita kartor över min kropp, ritar kartor över din bröstkorg

jag hatar att skriva om det,
för det går inte
och jag kan inte, jag kan så otroligt lite
av allt man kan kunna här
leva här

herregud, leva här
jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva här
och nu gör vi det nästan hela tiden