#

a poet reads his crooked rhyme.

apati/afasi

tiden går och mänskor växer upp och mänskor dör,
och lämnar oss i vanmakt med vårt taskiga humör
en del får barn som kuvas och en del får barn som stör
en del får barn som går och undrar vad de lever för
alla fastnar fort på varsitt sätt i varsin cell
buren kan vara synlig eller intellektuell
varje liv som släcks av sorg och bitterhet och tvång
ger mig nåt att tänka på och en och annan sång.

#

leve spontaniteten!

#

och när
ni som kallar hans ankomst revolt
går fram mot frälsaren,
åt er
ska jag dra fram min själ
och stampa ut den
stort!
att bäras blodig som banér.


(majakovskij, men det vågar man ju knappt skriva. ur ett moln i byxor)

#

"Under min långa vänskap med Fredrikson har jag ofta förvånat mig över att han kan lugna och övertyga folk utan att egentligen säga någonting av betydelse eller använda ord med stora bokstäver. Det är lite orättvist ordnat men jag tänker fortsätta med att prata i alla fall."

(ur Muminpappans memoarer av Tove Jansson)

don't let it bring you down, it's only castles burning

det fria valet. Det Fria Valet. åh. denna nyliberala tanke. det klart att alla människor ska få välja. det gör oss ju så mycket lyckligare! som i måndags, till exempel! när jag efter en veckas ont i magen bestämde mig för att det nog borde kollas upp, och således ringde till min vårdcentral och bad att få en tid. för det första var det telefonkö, men jag menar, det kan man ju förstå att de sparar in på personalen, att ha så många som svarar i telefon att det motsvarar antalet personer som ringer vore ju ändå att ta i, och totalt oekonomiskt. alltså, efter en stunds väntetid kom jag fram till en telefonist och berättade om mitt ärende. hon frågade var i magen jag hade ont, och jag berättade att det satt rätt långt ned. damen fastslog att det var till en gynekolog jag borde gå, men gjorde också klart för mig att någon sådan hade de inte på min vårdcentral. jag frågade vart jag då skulle vända mig, eftersom jag tog det som ganska självklart att de samarbetade med någon närliggande klinik som hade en gynekolog som de kunde hänvisa sina patienter till, men telefonkvinnan snäste av mig med att det ju finns många gynekologer på de olika privata klinikerna, och att jag minsann fick ta reda på själv vilken av dessa jag skulle vända mig till (valfrihet! denna underbara företeelse. och denna naiva tanke att olika fristående privata kliniker skulle samarbeta!). något förnärmad tog jag fram vårdguidenkatalogen och började bläddra. var kunde man månne finna gynekologerna? det fanns ett antal flikar att välja på, och efter en stunds letande fann jag dem under "specialläkare". jahaja. det fanns ett antal att ringa till. jag började med den mottagning som låg närmast. de tog inte in några nya patienter. en telefonkö till i onödan, med andra ord. nästa mottagning. där kunde jag kanske få en tid i november. tjena. nästa telefonkö. tyvärr, tar inte in några nya patienter. suck. ännu en. "du kan få en tid i slutet av oktober...". jag har ju ont nu! herregud. nästa. tyvärr, tar inte in några nya patienter, "du kan ju ringa till skärholmen..." var svaret när jag frågade vart i hela friden jag skulle vända mig, då. nästa telefonkö. evighetslång. gav upp. nästa telefonkö "nej, vi har inte plats...". jag började bli desperat, berättade att det inte fanns plats någonstans och fick ett nummer till en privat barnmorska i gamla stan. hej och hå. ringde dit. "jag har fullt för tillfället, ring igen nästa vecka", löd det förinspelade meddelandet på telefonsvararen. 40 minuter hade nu passerat sedan det första telefonsamtalet, och jag ringde uppgivet till vårdguiden för att fråga vad jag skulle ta mig till, eftersom inte en enda mottagning i stockholms innerstad ville ta emot mig eller svarade i telefon. killen sa att jag fick ringa en akutmottagning, inte för att det var akut, utan för att valet stod mellan det och en tid om två månader. jag fick två nummer. ringde först det ena, som gick till sös gynakut. automatisk telefonsvarare hälsade mig glatt välkommen, för att sedan förklara att de inte svarade i telefon och därför hänvisar till vårdguiden. återvändsgränd, med andra ord. bra att kommunikationen dem emellan fungerar så bra! ringde det andra numret och kom till en barnmorska vars automatiska telefonsvarare berättade att hon inte svarade i telefon, och sedan hänvisade mig till ett annat nummer. jag, nu nära ett sammanbrott, ringer detta nummer och kommer fram till en sjuksyrra som förklarar att de dessvärre inte kan ta in fler just nu, utan att jag ska ringa sös gynakut i stället. jag berättade uppgivet om mitt eviga ringande och det eviga avvisandet, samt att det inte gick att komma fram till sös och att detta var det sista stället jag kunde vända mig till. hon sa åt mig att åka direkt till gynakuten på sös i stället för att försöka ringa runt på det viset jag just gjort i nästan en timme eftersom det var vad jag blivit tillsagd att göra både av telefondam nummer ett på min egen vårdcentral och av mannen på vårdguiden. varför kunde jag inte fått veta från början att det fanns en gynakut dit jag kunde vända mig? varför fick jag inte veta någonstans på vägen att jag inte behövde ringa runt? åh, nej just det, det klart att ingen ska tala om för mig vad jag ska göra! det skulle ju vara att ta ifrån mig min valfrihet! ett sådant rån! nåväl, följdaktligen satte jag mig med min onda mage på bussen till södersjukhuset och hittade efter en del runtslussande till rätt akutmottagning och väntrum, där jag efter en timme fick träffa en sjuksköterska som ställde intima frågor om mitt sexliv och tog ett blodprov. sedan blev jag åter visad till väntrummet. det stod på en skylt på dörren att väntetiden "kan vara så lång som 4 till 6 timmar". håhåjaja. jag hade ingenting att äta med mig, och ingenting att läsa. vad trodde jag egentligen? att akuten är ett ställe där man får akut hjälp? ibland är man bra blåögd. efter åtta (8) timmar i det vidriga väntrummet, där fönstren inte gick att öppna mer än cirka 5 centimeter och en envis brud hela tiden stängde av fläkten fick jag äntligen träffa en läkare, som konstaterade att jag kommit fel. det fanns ingen gynekologisk orsak till mitt magont, utan jag borde i stället ha sökt hjälp på kirurgakuten, eftersom det enda hon kunde komma på att det skulle kunna vara var blindtarmen. dream on att jag gick och satte mig i lika många timmar till i ännu ett klaustrofobiskt väntrum, speciellt inte klockan nio på kvällen, vilket vid dethär laget var precis vad klockan var. blindtarmen får vänta till en annan dag. och alliansen kan banne mig ta sin valfrihet och stoppa upp den på något otrevligt ställe. folkhemmet står i lågor. (p.s. jag borde korrekturläsa dethär inlägget, men jag orkar inte. mors lilla lathund sa... och så vidare. d.s.)

all you ever say

med the mayfields

something more than last time

höstvisa

jag lånar tove janssons ord eftersom jag inte hittar mina egna.

vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt detdär man borde.
det är så mycket saker som jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

såhär kan vi ju inte ha det.

jag skulle vilja -
skriva något.

skulle vilja skriva!

jag
önskar att orden
fanns

men det gör de ju förstås inte. nej alltid måste man slita och dra ut dem ur tangenter och fingertoppar och hjärnvindlingar och jag -

trasslar alltid in mig numera när
jag ska formulera sådant som jag vill formulera forma sådant jag vill forma den jag är jag vill

inte ha det såhär vart tog orden vägen? bokstäverna mina vänner jag

känner inte längre det jag kände när jag skriver jag tror jag har
skrivit sönder mig för att sedan läsa mig mätt på det jag skrivit

nu orkar jag inte med mina ord längre. och ändå, ändå ändå! så finns de ju där, jag kommer inte ifrån det jag kan inte! kan inte fly dem. orden. tankarna. de tar form, tar plats, vill bli fastslagna. slagna i tangenterna, huggna i sten. jag vill. skriva jag vill skriva jag. vill. skriva. skriv mig ge mig ta något ifrån mig säg mig gör mig förstör mig

helst inte, bara så att det går att laga, så att jag får något att skriva om.

herregud!

things we never said

man tänker sitt gjorde mig förvirrad,
även om den innehöll många vackra bilder. bio rio smickrade mig genom att skänka ett limiterat exemplar av filmmusiken på vinyl (nummer 65 av 499!), eftersom jag (kanske, allt var en aning förvirrat) var en av de 20 första riomedlemmarna som bokat biljetter till filmen.
vissa scener, de vackraste och de mest skrämmande, sitter kvar. andra skulle jag förmodligen knappt känna igen om någon visade mig dem nu en timme efter filmens slut, det brukar ju vara så.
men vart tog mischa vägen? och vad hände egentligen med det lilla barnet? och mannen som blev nedslagen i sin trädgård. kommer sebastians mamma någonsin få sluta leta efter sin son? vad ville denhär filmen egentligen säga sin publik? jag vet inte. men det var första gången jag var på en film där alla, precis alla, satt knäpptysta och stilla en lång, lång bit in i eftertexterna.

omslaget till erik enockssons man tänker sitt-soundtrack

tidsfördriv

Rules:

1 - Go to "wikipedia." Hit “random”
or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.

2 - Go to "Random quotations"
or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.

3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days”
or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.

4 - Use photoshop or similar to put it all together. Preferably in a square format layout, like a nice old-timey vinyl album cover.





Mitt band skall alltså heta Central Economic Region.. Lite som en hyllning till Ryssland, sådär. Och albumet heter, mycket poetiskt om jag får säga det själv, No relation to reality. Oh well, why not? Hehe. Om ni tycker att jag borde hitta bättre saker att göra så har ni rätt, men eftersom jag inte bör varken gå utanför dörren eller träffa folk så börjar listan på kul-grejer-att-hitta-på-när-du-är-sjuk tryta.

Öppet brev Linda Holmlund på Medlingsinstitutet

Du har verkligen en bra förklaring till exempelvis varför barnmorskor tjänar ungefär hälften så mycket som läkare gör när du säger att "Det finns en mängd faktorer som vi inte tar hänsyn till och om det är så att män och kvinnor fördelar sig olika över de faktorerna, ett exempel är att det kanske är vanligare att män har mer arbetsledande befattningar eller större ansvar på arbetsplatsen, så kan det påverka lönen. Det kan också vara andra saker som i stort sett är omöjliga att mäta, som idérikedom, engagemang, samarbetsförmåga, som också kan påverka en lön." (Källa: Fria Tidningen 12/9 2009, Nr 36, Årgång 2)
Ja, det är så bra, Linda, att du kan berätta för oss hur det ligger till. Kvinnor saknar helt enkelt idérikedom, engagemang och samarbetsförmåga. Det är det jag alltid har känt på mig.
Att det finns undersökningar som visar på att kvinnor måste prestera ungefär dubbelt så mycket som män på en arbetsplats för att få samma positiva uppmärksamhet för det är förstås helt irrelevant, jag menar, varför använda sig av statistik när det finns folk som du som kan ge oss svar baserade på allmänt tyckande? Det måste ju vara betydligt mer pålitligt. Jag hoppas att ni på Medlingsinstitutet har det som tillvägagångssätt i alla era bedömningar, det skulle kännas så betryggande.

Du och jag i Montparnasse -32

Jag är fortfarande sjuk och fördriver en del av tiden med att teckna/måla. Ingenting jag egentligen kan, men jag tycker ändå om det.

fortsatt berättelse om mitt och google translates förhållande

det kan bli rätt bra att köra svenska -> engelska, också:

"Fall"
av Håkan Hellström

There is a street where everyone can be my name
I fell bad street
And I was drunk and I was stupid and I fall on all
And I fell for someone at a party somewhere
And it would surely va dance, dance, dance!
(...)
For many girls fell down past the falls
For many rammelsängar to fall in
People fall around town
People fall hard, just like you - and I
(...)
And I stumbled onto something disco
And then I fall out, as far as I know
And I fall down and took me up and then
Ramla I fail again

damen är en slampa.

tack vare en eminent vän har jag nu ett nytt och alldeles förträffligt fritidsintresse: att översätta engelska låttexter till så fånig svenska som möjligt. man kan antingen göra det genom att själv översätta texten och självklart jobba hårt på att få till rim och sådant så bra som möjligt, exempel (översatt av r.):

"Femme Fatale"
av Sammetstunnelbanan

Nu kom en tjej
Du måste akta dig
Hon kommer bryta dig isär
Jag svär
Det förstår man på ett kick
Se bara in i hennes falska blick
Hon bygger upp för att bryta ner
Som du ser

Och alla vet att hon
(är en femme fatale)
När allting går i dur
(är en femme fatale)
Är det bara lur
(är en femme fatale)
Titta hur hon går
Titta hur hon står

Hon gör det varje helg
Det står i hennes bok, ja, titta själv
Hon ler för att du ska ryckas me
Som du ser
Lille pojk, hon har vart me
Försök du men de e ingen idé
Du kommer stå där som ett fån
Vilket rån!

Och alla vet att hon
(är en femme fatale)
Du tycker hon är het
(är en femme fatale)
Men det är bara ret
(är en femme fatale)
Titta hur hon går
Titta hur hon står

texten blir då fullt begriplig och, precis som önskat, fantastiskt fånig. Känner man att detta är för krävande, eller förutsägbart, kan man använda sig av metoden "översättning via google translate". exempel på detta:

"Hon är bara livsmedelsbutik dotter"
av TV personligheter

Bra om hon gör dig ledsen och blå
Det finns en sak som du kan göra
Slappna sinne och flyta nedströms
Låtsas att det är allt en mycket ond dröm

Hon är en häxa och hon är absurt
Jag skulle vilja ge henne vad hon verkligen förtjänar
Jag vill slå henne växthus ner
Och trampa på hennes rosor

We don't love you anymore
Vi vill inte att ni som förut
We don't love you anymore
Så nu vet du poängen

Vill du inte låta henne få ner dig
Ånej hon är bara livsmedelsbutik dotter
Vill du inte låta henne få ner dig
Oh no she's only a livsmedelsbutik dotter

Hon är en djävul i förklädnad
Jag skulle vilja peta henne i ögonen
Alla klädd i blått
Blått hår blå skor

Jag skulle vilja måla henne i naken
Och jag har hört att det är hennes födelsedag snart
Ska köpa henne en biljett till månen
Och en läder bunden uppsättning Mills Boon

We don't love you anymore
Vi vill inte att ni som förut
We don't love you anymore
Så nu vet du poängen

Vill du inte låta henne få ner dig
Ånej hon är bara livsmedelsbutik dotter
Vill du inte låta henne få ner dig
Oh no she's only a livsmedelsbutik dotter

Jag tror att jag borde smälla hennes ansikte

Bra om hon gör dig ledsen och blå
Det finns en sak som du kan göra
Slappna sinne och flyta nedströms
Låtsas att det är allt en mycket ond dröm

Aldrig köpa en begagnad bil från en livsmedelsbutik dotter
Aldrig köpa en begagnad bil från en livsmedelsbutik dotter
Jag skulle vilja lägga henne över mitt knä
Jag tror att någon borde
Men hon är bara livsmedelsbutik dotter
Men hon är bara livsmedelsbutik dotter

resultatet av detta blir betydligt mer oförutsägbart men snarare total kaos och absurditet än fånighet. en sak är dock säker: jag kommer aldrig mer ha tråkigt i hela mitt liv.

"livet är hårt", sa bonden "grymt", sa alla med svininfluensa

det är inte så dumt att vara sjuk, ändå. så länge man inte är helt väck är det faktiskt helt okej. man kan till exempel åka över till en familjemedlem som fyller år i morgon och baka en födelsedagstårta, eftersom man har feber och således inte behöver bekymra sig över alla viktigare saker som väntar på att bli uträttade. sedan stannar man över natten bara för att sjunga för födelsedagsbarnet nästkommande morgon, eftersom man ändå inte skall till något jobb eller annat viktigt, då man ju är sjuk! man kan också dricka mycket te och äta c-vitaminer, skriva brev på maskin och lyssna på mysig musik och vara allmänt sunkig och laid back. jag gillar't. att man egentligen mår skit hamnar liksom i bakgrunden när man har det såhär trevligt.

#

hade jag suttit vid min egen dator nu så hade jag gett er jonathan richman, låtit honom sjunga

when we refuse to suffer
when we refuse to feel
that's when we can't win

ur era högtalare,
låtit er känna.

men jag är inte hemma i natt, och har ingen musik på denhär datorn, och du är inte här i natt, och jag vågar bara känna litet grand för allt var så länge sedan sist och
att känna någon annan andas kan vara både det tryggaste och det läskigaste som finns i hela världen. jag erkänner det. god natt.

korta fakta, eller betraktelser i trötthet

så är man medverkande på två filippinska indiesamlingar för nedladdning. få vet att det döljer sig en vanlig svensson bakom ett av banden. men så utgör jag ju bara hälften av det också, den andra hälften är en tvättäkta fillipinier! den senaste av de två nämnda samlingarna, music to hold hands to, är en tribut till the lucksmiths som spelat sin sista spelning i augusti i år, och ni kan hitta nedladdningslänkar till den i till exempel rons blogg. (den meningen kan ha innehållit en del felsyftningar)
högkvarteret är för övrigt ett bra ställe att hänga på, även om man kan bli lite ledsen på att bli utsatt för brutalt heteroraggande även där. hm. har ni inte varit där än så rekommenderas i alla fall ett besök. men nu: sömn. jag skriver ju snart baklänges av trötthet, och det lär bli jobbigt att försöka läsa.

hur jag blev ägare till ett sjungande vykort

jag: nu tänker jag leta rätt på ditt sjungande vykort!
m: jag vet inte ens om jag har det kvar...
jag: men jag vet att du har visat mig det en gång! visserligen för typ fem år sedan, men du borde väl inte ha slängt det sen dess?
m: jag har ingen aning om var det är i så fall...
jag: den gången låg det i alla fall bland dina singlar!

vi letar bland singlarna.

m: nej, alltså. jag har nog gjort mig av med det ändå.
jag: här är det!
m: varsågod.

lycka!

bildbevis utlovas.