#

inuti går det att vrida ur
men det syns som inte
och hörs inte heller.

jag har ord: jag har ord.
jag hatar att det ändå aldrig går att beskriva
utan att bli liten, i sina egna ögon och andras, att det som faller ut
blir till litenhet, underläge, förlust

som att varje tanke som faktiskt går att höra
blir en tappad tanke, det som inte längre är mitt

och när jag slutar kommunicera, vrida ur
vet jag inte längre själv vad som pågår.
men det finns inga sidor jag kan skriva det på
inga ord jag kan skrika
sånger sjunga
händer hålla hårt

varje steg utan rak rygg blir ett litet steg åt sidan
åh jag önskar jag kunde hålla det
hålla dig
hålla ihop

jag önskar vi kunde hålla om och, sedan: kvar!
stanna här
snälla stanna här
nästa gång

#

hur kan det vara så
att det fastnar, allt du sa
långt inuti, jag upprepar det:
såhär och såhär. exakt så sa hon.
ändå är det kvar. går inte att hosta upp.

du är som cancer
först märker man ingenting,
sen bara växer det och växer. först kanske på en plats
sen tar det över, gör hela kroppen sjuk.
du gör mig sjuk.

om jag tror på nånting
så är det på det här
det är ett resultat av min tidigare ignorans, som vändes av ditt intresse, som blev till mitt, som blev till en besatthet när ditt övergick till
ignorans
ja, så är det.
du gör mig sjuk och det är inte verkligt
det är något jag bygger på denna enda detalj:
omöjligt. kommer aldrig att hända.
hur kan det vara så.


att du höll mig om dig, så att jag kände din puls i mina armar
och den var inte lugn
men du andades så tyst
lutade din näsrygg emot min, så hänsynslöst
hur kan det
hur kan du göra så, vara så, hur kan du somna i mina armar, lägga dig där
och säga:
omöjligt. kommer aldrig att hända.
jag blir sjuk när du säger så.

#

att täcka
ni vet, täcka upp

alltid hålla sig själv om ryggen,
mm hängslen och livrem

det täcka könet
är alltid först

det växer blommor på ranka i mitt fönster
att vattna och uppmuntra till liv

i historiens nät av berättelser, spindelväv
blir jaget bara en del av
ja, som metaforen lapptäcke
åh jag täcker upp för eventuella missförstånd med rätt val av metod
och väger orden

om vi alltid har mått såhär
om det är en väv, om det går trådar bakåt genom år
så långt borta, om de tänkande
också är de som går i livets omöjliga fälla

det går aldrig att täcka upp för.
ingen kunskap, inget liv.