#

dethär är en sprängskiss
dethär är nåt jag ville du skulle se
mamma
jag ville visa att jag ritat något fint

dethär är staden med sina gator som nät
romarnas planering
dethär är staden som romarnas demokrati
jag ställer gärna upp i valet men ni måste bära mig i bärstol till min tron!
sedan får ni välja.

jag har ritat nu
över hur det ska se ut när det är färdigt
dethär, staden ni går på, gatorna ni lägger under er, tiden som släpar efter,
jag har ritat det här
det ser ut som ett skepp

om ni litar på mig ska jag låta er bygga
det blir höga hus, de når förbi era huvuden
det blir låga trappor men inga hissar
och inga räta vinklar
bara en massa spindelväv.

#

det skapas ett liv nu
det formas omkring mig som gips och cement
det rinner tårar längs andras kinder och jag torkar dem
men de är fortfarande andras
andras än mina
det hålls om med stora famnar, med armar starka som armering och betong
och det är mina armar
de är mina

#

men vem skulle veta
och hur skulle jag kunna det
och över berget under molnet och
tvätten som ska hängas blommorna
i fönstret måste ha mer vatten

och hur skulle jag kunnat veta, höra
fråga när
så mycket i mitt rum som behöver lagas, örngottet halsduken
det lilla molnet på himlen och alla stjärnfall och tjälen i marken som försvinner
vem skulle kunnat höra på det

och vad vill du nu då
och alla ni som står och lyssnar och ser på
har ni också väntat
för jag har väntat
under stjärnorna och himlen sången
jag har lagat min mat, parat ihop mina strumpor och tappat bort en del

och hur skulle jag kunnat förstå
när vi inte visste
och inget sa
och jag bara vattnade och vattnade och glömde bort mina blommor som dog i fönstren
och du bara sjöng och jag gick och gick och gick
över berget under himlavalvet och alla små stjärnfallen att önska efter
och under
nu står vi här då, inuti

#

jag andas tusen dimmiga vindar igen, de blåser rakt igenom min rygg och rakt igenom min bröstkorg
och färgskalan väggen lakanet ljuset
som om allt redan vore uttänkt, tillämpat, ägnat åt
som om allt vore till för att det här ska hända,
det sitter ihop

och jag, med hetsen i andningen som gör revbenen bundna
som gör magen tom
som gör spjutet i ryggen

jag andas lugnare när jag är med dig.
jag tänker inte ens på
att jag andas
när

och lugnet innanför de väggarna där vi är
det orimliga lugnet, det som strider emot allt vi kan tänka oss
men överensstämmer med allt vi kan känna
och vi kan känna
om vi kan känna
och vi kan

jag andas tusen stjärnklara nätter, det har varit vinter så länge nu
och när jag vaknar är ljuset tillverkat för dig
och din hud har samma färg som tapeten
det är målat för dethär
jag är gjord för att det måste
måste hända
och för att jag måste andas det orimliga lugnet, och för att jag måste veta

att jag kan inte tänka sönder det här
för varje gång jag har gjort det så känner jag ihop det igen.

#

himlen sången
för sena nätter, kvällar
för lite tid
för mycket rum,
för lite plats,
för stora stavelser,
för lite tid

himlen sången, fåglarna himlarna sången
milstolpar telefonledningar genom skogen åren
för lite tid, för mycket värde, för lite
jag menar det
jag menar, för lite himlen sången,
för stora ord för mycket romantik för lite

och orden, fallen, och himlarna
och orden sången
det är varje år, det är varje gång,
varje känsla orden gråten
halsen handlederna händerna håret
och allt och alla
och att man måste tro
att man måste vilja framåt om man inte ska stå still
att man kanske bara vill kunna stå stilla
se upp mot
och sången, himlarna, att göra om och för stort och att
detta att inte kunna göra och ändå aldrig kunna hejda sig
att alltid hålla tillbaka och ändå aldrig vara nog och alltid alltid
för sena nätter, kvällar, för lite tid och plats och rum

och det ekar i alla rummen
stegen efter och alla orden munnarna som talar
man måste vilja
och i det ha mod och tålamod
och att vilja hålla i men inte bara hålla i även låta sig bli hållen