#

detdär silvret runt halsen och i håret hur känns silver det känns såhär

silverskogar ekar leopard allt är grönt och mycket nytt och modigt

jag läser världen som en karta, som en bok men den bara skriver om dig hela tiden: silver ekar leopard

och kanske står det skrivet i stjärnorna för någon måste ha bestämt dethär. det är alldeles för otroligt och så stort att jag tappar bort mig, gemenerna kämpar, men det växer så snabbt i mig nu, smyger så sakta i hörnen.

(hur känns det hur känns det det känns såhär: i allt dina händer och i allt de blå bottnarna av dig och de gröna träden och det svarta silvret i mörkret och djuren som vaktar och kastar gula skuggor och mina böcker i vars rader du: lyser igenom och jag vill bara jag vill bara läsa dig)

#

i allt lika
i allt
lika maktlös och obetydlig
det är en förfärlig offerroll jag hittade här

och hur ska jag tro på
att det är misslyckandet som är ett mål

jag kan inte stå längre
inte kan inte
kan inte stå rak

himlen jag håller här
svämmar över alla kanter.

det är så vasst
och när jag säger det låter det
som något annat än en människa som talar
så vassa kanter.

vem kan vara nära
vem kan resa mig då

den är förfärlig självinsikten
inget alls syns här sa jag ju
ingenting alls
sedan kom havet

#

nu kan jag inte vara maktlös mer
lämna matkassen ouppackad jag kan inte skylla på att det inte finns tid
vad jag ska göra i stället vet jag inte
men jag hör att jag gör fel

du frågar mig såhär:
om du haft dethär problemet i tio år
vad har du gjort i tio år
vad har du hållit på med

vad håller jag på med i tio år
jag som inte alls har något tålamod.

exakt såhär är det:
jag har avslöjat det hos alla andra
ändå gjort samma själv
ensam ensam ensam
ingen har frågat mig
därför har jag fortsatt tror jag.

för vem ska jag annars vara
att tycka om
jag ville ju bara
men också det osympatiska draget i detta:
hjälpa alla andra att bli bättre men själv vara osårbar