#

Sången under himlen
Ljusslingan i vinterbusken
Sprätta sömmar
Sprätta linningar
Begrava det döda
och spela gitarr
Sjunga högt under himlen
Laga mat på färska grönsaker
Skriva debattartiklar
Springa på isen
Springa och inte vara rädd
Lägga julkorten på lådan
Inte tycka att en kvart är en lång tid
och tvåhundra meter en lång sträcka
Inte tro att jag är dålig
Öva på att dra axlarna bakåt
Köpa en mössa
Älska mitt barn
Sjunga för mitt barn
Sjunga högt under källartaket
upp genom vardagsrumsgolvet
takplattorna
Inte tro på era myter
Inte tro på era bilder
Inte gömma mig därför
att jag ändå blev lurad
Det var länge sedan
Det är hela tiden
Det är därför
Och inte versalerna
Inte grädden
himlen
sången

Ur: Anna Jörgensdotter, Sång från hjärtats bakgård (2006)

#

det blir ett vinterland av världen

det blir ett ständigt tidningsprassel i öronen, vitt brus

det blir högar av snö i vägen, jag blev över och går hem genom dem.

det blir alltid över, kanske ord eller meningar, det blir högar av dem som man skottar framför sig

jag kliver emellan dem. det blir papper på golvet och mat på skrivbordet och damm bakom dörren och snö i ögonen
snö i öronen
snö utanför fönstret så till den milda grad att man inte ser ut.

det blir snö på spåren och jag går och går och
tar bussen den långa vägen.

det blir ett vinterland, jag minns ett vinterland. jag minns en stjärna i fönstret, ett flygplan, en sång. en gitarr som gick sönder.

blackout#2

victim of trap

Ibland spelar det ingen roll att man ser fällan
man går som rätt i den ändå

tänker: nu kommer det göra ont
när rävsaxen smäller

och så gör det ont.

Man tänker: jag går så gärna den här vägen
stigen i skogen
och så gör man det.

Ungefär som en återvändsgränd! som man inte undviker trots att man vet att den är där.
man går vägen trots att man vet att den tar slut. det gör man ju.

Ibland räcker det inte med att man kan se konsekvensen av handlingen,
man handlar ändå. slår och låter sig bli slagen
trots att man vet smärtan, vet blåmärket efter handen

Ömheten i de ömma fläckarna
såren efter rävsaxen
jag talar förstås om det symboliskt
det vet ni ju.

blackout#1

#

tusen och tusen går under jord
som björnen, som igelkottarna, som alla paddor

två miljarder människor undrar
jag undrar
tusen och tusen ljus över staden

en båt i hamnen
en på öppna havet

den ena ögonfärgen utplånar den andra
om vi tror på biologi kan vi säga: den starkes lag
vi kan säga: evolution, naturens gång

jag tror inte.
till skillnad från två miljarder människor och säkert några till,
till skillnad från er
till skillnad från carola och vetenskapsmännen,
jag tror inte.

jag vet.
det är inte den starkes lag som råder, det är den subjektives
vi ärver vad vi tillåts ärva. det finns ingen dotterroll. ingen arvsrätt, vi har inte rätt
till någonting.
vi går under jord. försöker gömma oss i våra kroppar och sedan
gömma våra kroppar.

tusen och åter tusen
kroppar under jord.