#

det är katt bredvid mig i sängen
det är famlandet efter känsla av substans
jag klappar katten
katten spinner

det är för många täcken och för varma kuddar och madrasser mjuka
för mjuka för min rygg
lakanskrynklor mot mina vader
famlandet efter en känsla som är sann
när man raderat ut ordet sanning

jag skulle kunna parodiera grovt över samtalen som försökts föras här men jag gör det inte
det blir för sorgligt
och saknar skärpa
sökandet efter skärpa, kontrast,
hur jag blir tyst och genomskinlig, försvinner

HUR SKA JAG KUNNA KÄNNA VERKLIGHETEN OM JAG HELA TIDEN FÖRSVINNER
sökandet efter samband mellan människor
utan skuld
är jag här för att jag känner skuld annars
tänker jag
katten spinner
jag hjälper ingenting

#

utan panna och utan blick 

för ögon och framsida ansikte kan så lätt sänkas emot marken

med ryggar av stål

under gruset våra fötter sparkar i

framåt 

utan panna för den sänks så lätt i skam

men med ögon känsliga för ljus

känsliga för mörker

för den obetydliga skillnaden 

hur ska vi höra oss fram här

våga ha röst