#

det går tid, men den känns inte
jag drar handen genom den som fingrarna genom din lugg i ögonen, men känner den inte.
letar efter maskor i spindelnätet, letar hål i ditt skyddsnät, din fasad, men jag känner dem inte som jag gjorde då.
det går tid, men mina hål försvinner inte, och väven blir inte tät, du repar upp den, det är du som är hålet, du som ritade kartorna, du som lämnade spår, men du följer dem inte.