Ibland spelar det ingen roll att man ser fällan
man går som rätt i den ändå
tänker: nu kommer det göra ont
när rävsaxen smäller
och så gör det ont.
Man tänker: jag går så gärna den här vägen
stigen i skogen
och så gör man det.
Ungefär som en återvändsgränd! som man inte undviker trots att man vet att den är där.
man går vägen trots att man vet att den tar slut. det gör man ju.
Ibland räcker det inte med att man kan se konsekvensen av handlingen,
man handlar ändå. slår och låter sig bli slagen
trots att man vet smärtan, vet blåmärket efter handen
Ömheten i de ömma fläckarna
såren efter rävsaxen
jag talar förstås om det symboliskt
det vet ni ju.
2010-12-03
victim of trap
Etiketter:
konstateranden,
kunskap och vetenskap,
kärlek,
poesi,
sorg,
text och skrivande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar