#

tiden som en snara runt halsen
för varje år som går känner jag mig svagare, som fortfarande inte gått härifrån
och ändå, att jag inte längre strävar efter det jag ville ha då, det är det som skrämmer mig
att glömma kunskap
inte längre klara av på grund av: upptäckt fler sätt att göra fel på

jag hänger upp och ned, i knäveck, i krokar för skjutet vilt
och ibland är det dina armar
ibland är det dina armar som jag har runt halsen
som en snara, som en värme, som ett skydd mot all okunskap

kanske att det enda sättet att lära sig är begränsningar
stäng in mig här så blir jag din
behöver koppel, ge mig din ryggrad, ge mig din rädsla, ät upp mig skjut mig gör mig hel

jag kan inte gå längre än såhär innan jag bestämmer mig
att jag aldrig aldrig vet
och det enda jag tänker på är mig och mitt och mig och mitt och dig
och alla andra du som skymmer sikten, grumlar min syn

dagsljuset
tiden som ett långt långt rep
att jag alltid har en hangup
ja jag hänger upp mig på
dagsljuset kan någon släppa in
dagsljuset här kan någon släppa in mig släppa ut mig släppa mig lös
tiden som ett pärlband
jag räknar pärlor som lindas runt min hals