#

det är dödens stora segel
ja, som döden i hamn
seglar du in
över mina tår
över mina fingrar krossade
naglar brutna
ögonlock klistrade, kant emot kant

och i vågorna kastar du det
som jag sparat så länge och rått om så väl
som jag plågat oss med,
eller dig kanske älskat
men jag har vridit mig själv till trasor

ja! det är dödens dramatik här
jag tänker aldrig mer spara
på orden du aldrig såg och aldrig gav, dem du aldrig lät mig tala med
nu ska jag
nu ska jag skriksjunga ut i alla mörka skogar
att det är andedräkten döden vi andas med
när vi slutar prata med varandra
när vi med ordlös kommunikation låter åren gå och
våra
unga
tungor ruttna