#

det äter sig radband genom ögonen,
vid varje sten måste vi stanna, tugga,
be

längsmed ryggraden pärlor av glas och dina knogar är silver, ben och hud
det är okej att spy upp det man svalde
om man svalde det helt och gjorde det till sitt

okej att det inte gick att värja sig för stunden
jag sa bara: jaha
och ja, sådan är jag
sådana är vi nog allihop

och det åt sig igenom mina ögon i spegeln
varje sten, varje sena, varje ådra och så tråden igenom
in genom ögonen och ut genom munnen

vid varje ord som fälls kastar jag en sten
inåt, samtidigt som jag sväljer

sedan kräks jag i mina byrålådor