#

och det som bär oss och urholkar oss

det måste försvinna

det som vi äter och äter upp det tar ju också slut

det som gröper det lämnar skålar

vad ska vi lägga där

att lägga nya saker i 

vad är det för nya saker

det som bär oss och när oss och ger oss vingar men också fräter och tär sönder oss

det måste undan för det nya

måste lämna rum nu 

det kan inte annat

inte annat än försvinna

men de rummen sen

och de vandrande i tomma rummen, alltså vi

vad ska vi ha där nu

vad göra av oss själva

bjuda in? 

det som holkar ur det lämnar hål och det ser ut som efter vatten

som när havet lämnat spår i gammalt berg

i fuktig sten

vad ska växa där nu i stenen

nu när vågorna är borta nu när vattnet

vad ska lägga sig i fossilerna i mig som syns efter dina fingrar i mig som syns efter dina ögon jag vet inte 

men det måste bort 

havet måste 

vinden måste

de vindpinade träden och nakna klipporna står kvar

att fyllas med nya fåglar nya vatten nya hav

och det som bär oss är spåren

och det som bär oss ska inte längre få oss att försvinna

bara leta sig sakta in 

och stanna kvar