i allt lika
i allt
lika maktlös och obetydlig
det är en förfärlig offerroll jag hittade här
och hur ska jag tro på
att det är misslyckandet som är ett mål
jag kan inte stå längre
inte kan inte
kan inte stå rak
himlen jag håller här
svämmar över alla kanter.
det är så vasst
och när jag säger det låter det
som något annat än en människa som talar
så vassa kanter.
vem kan vara nära
vem kan resa mig då
den är förfärlig självinsikten
inget alls syns här sa jag ju
ingenting alls
sedan kom havet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar