#

och med åldern blir hjärnans förfall det slutgiltiga tecknet på det vi alltid försökt undfly: medvetandet existerar endast som ett resultat av vårat materiella jag, tankarna ett resultat av hjärnans vindlingar. det är när dessa vindlingar bryts ned som saker vi ser plötsligt kan tyckas upphöra att existera, stillastående materia bli rörlig och ansikten vi alltid känt igen bli främmande och nya. hjärtslagen blir plötsligt medvetna om sin egen ändlighet, börjar räkna sig själva, inse sig möjliga att räkna. medvetandet en flyktig fågel instängd i den bur som våra kroppar utgör. åldrandets stilla förkunnande av människans oförmåga, otillräcklighet, dödlighet. att vi inte är eviga och aldrig kommer att bli.