needless // future

jag citerar samma böcker, det är ok.
läser för lite, men det är inte där felet ligger, om det nu finns något fel.
om det finns något rätt så tror jag att vi är det. ibland. innan jag vänder mig om och tror ingenting alls. men jag tycker om när snöovädrena lagt sig och jag ser himlen i gräsligt hötorgskonstlila på morgonen när vi går upp. eller blå när vi går upp mycket senare än så.

det är förresten inte alls sant att jag inte läser, jag läser hur mycket kurslitteratur som helst, och den kan jag faktiskt också citera och jag gör det. något nytt. letar räta linjer och det rätta, lutar mig mot andras ord. som jag önskar att jag kunde luta mig mot mina egna. tänker att det är därför jag läser alla böckerna, för att få egna ord att luta mig emot.

försöker att inte vända mig om och välta. luta huvudet mot annans axel utan att för den skull bli beroende av stödet. eller glömma sina egna fötter som står någonstans i marknivå. lättnad. sanningen är att jag slarvar en del med kurslitteraturen också. ibland.