allt vi inte vågar -

jag önskar och vill så mycket, och det kan ju vara fint, men det kan också ge mindervärdeskomplex.
och detdär jag skrev om att vi är varandras förebilder och inspireras av varandra kan ju också vara fint, men det kan också ge mig mindervärdeskomplex.
jag badar i värmeböljan hela dagarna och för det mesta är det skönt, men igår hade jag feber.
i dag är det bättre. i morgon ska jag jobba.
dethär är en så stor och en så liten stad, på samma gång, och det är förvirrande; jag kan känna mig ensam och önska att jag inte redan kände alla, på samma gång. kanske för att jag känner mig ensam bland dem jag känner och önskar att det fanns fler att lära känna.
jag är trött på hur vi framställer oss själva inför varandra. vi kan väl få bli inspirerade ändå. utan att sträva efter allt detdär idealiserade (samtidigt som vi förkastar alla färdiga ideal). vi kan väl sluta säga emot oss själva i handlingarna och låta det vi säger bli ett eko av vad vi gör. i stället. hålla med och hålla om i stället. det finns ju redan så mycket som kuvar.
och ett inlägg som dethär borde inte få kallas svagt.