#

inkonsekvensen har anmärkningsvärt nog alltid konsekvenser
jag tycker om att säga emot mig själv, men ser helst inte att andra gör det
alltså: säger emot sig själva.
paradoxalt nog. jag är en paradox. du är den största.
alltså; du är den största paradoxen. mitt största nederlag och mitt
mest lyckade misstag. jag tar av vad jag inte har och ger till dig som inte heller
kan vara konsekvent.
det vill säga, vi tar inga konsekvenser. fastän vi borde.
ungefär som att jag är icke-konstruktiv konstruktivist. som att jag ser språket som ett kontinuum.
ett spektra av kontradiktion. allt är uppdiktat. det enda jag lyckas med är dikten.
det enda som håller mig konsekvent.
alltså: språkets konsensus. inte vad jag känner för dig. diktar jag.
vad som är sant kan alltid diskuteras.