#

inuti går det att vrida ur
men det syns som inte
och hörs inte heller.

jag har ord: jag har ord.
jag hatar att det ändå aldrig går att beskriva
utan att bli liten, i sina egna ögon och andras, att det som faller ut
blir till litenhet, underläge, förlust

som att varje tanke som faktiskt går att höra
blir en tappad tanke, det som inte längre är mitt

och när jag slutar kommunicera, vrida ur
vet jag inte längre själv vad som pågår.
men det finns inga sidor jag kan skriva det på
inga ord jag kan skrika
sånger sjunga
händer hålla hårt

varje steg utan rak rygg blir ett litet steg åt sidan
åh jag önskar jag kunde hålla det
hålla dig
hålla ihop

jag önskar vi kunde hålla om och, sedan: kvar!
stanna här
snälla stanna här
nästa gång