hos alla sunda finns en rädsla för att bli galen
för vi vet att där inte är någon skillnad
mitt sinne är som vinterhimlen,
av hundra gråskalor bara
i rädslan står alltid ett lugn, det som bara blir av kaos
och i lugnet och tryggheten bor alltid en rädsla
den livnär sig där
på det ständigt uppbyggda och fallna
hos varje frisk finns en rädsla för det sjukliga
hos oss som förstår att det aldrig går att skära bort
som tumörer, svulster som lämnar inget annat än ärr
det är aldrig så
vi har aldrig varit friska
jag är i varje tanke en uppbygglighet, konstruktion
varje gång jag bygger trygga rum vet jag att mina väggar hotar falla över mig
så jag bygger dem tunna, av papper, för att det inte ska göra så ont
men så tål de varken regn eller vindar
inga vindar
inga vindar får rasa här för jag blir galen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar