vem lärde mig att stanna
lärde mig vänta, vända mig om
vem lärde mig att säga det här
jag vet inte.
men när jag vågar
så faller du
så drar du ned mig.
och när du vågade och min rädsla höll mig kvar,
jag önskar att någon lärde mig då.
i ögonen
i händerna, med långa fingrar
i mjuk hud
i lent hår
i allt det här det otillgängliga
allt jag önskar att jag lärt mig
som en botten att stå på
i alla ord jag vill ge dig
behöver vi en tro på att någonting är sant
vem lärde mig att det inte är så
jag önskar att jag visste, och inte visste bättre
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar