det är alltid för stort
alltid för långt mellan jord och himmel
alltid 163 centimeter för små
det är alltid osagt och ogjort, det viktigaste
vi bär det inom oss även om vi menar det
just för att vi menar det
det är för stort för orden jag vill skriva här, göra eviga och visa
men jag kan aldrig säga det
det är så många som försöker nå mig
så många som jag försöker ha nära
så många som försökt närhet så länge historien minns
beskriva närhet
säga närhet
det finns inte ord
bara klichéer om att saker bara kan kännas inte sägas
jag vill inte förstå.
jag läste i en bok en gång när jag var tolv
att allt som känns riktigt på riktigt gör ont
så ont att de i boken gråter
självklart är detta någonting jag läst mig till.
liksom jag läst mig till avståndet
mellan jord och himmel
men bara så att ni vet.
bara så att ni vet så står det i mitt pass att jag är 163 centimeter,
men det är inte alls särskilt sant
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar