utåt dimman över vattnet
över väckarklockan som ringer var tionde minut
kylan utanför täcket, att lämna värmen inuti
jag kan inte skriva om det
för det händer mig hela tiden
det händer mig hela tiden och det går små lågor från dina händer in i min hud
men över vattnet, dimman om morgnarna
att alltid dricka varmt te till frukost
ljudet av snöblandat gräs när jag går emot slottet
och den fina elden du åsamkar
jag vill rita kartor över min kropp, ritar kartor över din bröstkorg
jag hatar att skriva om det,
för det går inte
och jag kan inte, jag kan så otroligt lite
av allt man kan kunna här
leva här
herregud, leva här
jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva här
och nu gör vi det nästan hela tiden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar