andas julrosor och is, kyldimma och näsan rinner av allt kallt
julmusiken dånar, mäktiga körer i öronen de får mig nästan börja gråta mellan medborgarplatsen och södra station
bofils båge som en mur kring våra snabba fotsteg och snökanoner
än en gång
en gång ska jag lyckas, ska jag ta mig
någonstans med mina fotsteg
med mina snabba andetag
och hyacinterna ska blomma, inte knoppas, inte redan ha blommat över
de ska slå ut på precis rätt dag
och molnen i rosa ska vara rosa som rosor ovanför våra huvuden och axlar
inte spyfärgade som i våra trötta ögon och mitt medvetande sargat blod
jag ska resa mig upp
jag ska kasta mig ut
jag ska våga älska er och berätta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar