vid mina fötter står ett slut och bakom min rygg
vid din vita
som vi
blommorna som vi strödde över
jag tänker mig slutet
hela tiden
så mycket att jag kanske blir galen och vänder tiden åt fel håll
räknar rader av dagar bakåt
men det finns ingen sanning där!
sluta leta efter spåren
även om det spelar väldigt stor roll
jag kommer göra om mina egna fotspår så att de leder tillbaka till dig
till ditt lika gamla ansikte som mitt är nu
och jag kommer se att vi är lika
fast jag aldrig förut ville vara lik
och tanken skrämmer mig
det finns ingenting jag är så rädd för som min egen tankemakt
och vad du gjorde utav din, vem som styrde dig när du förblev onåbar
ovanför mitt huvud kan jag se vidden av något som jag inte kan nå
och det stör mig att hela tiden leva under det
som en ljuskrans över mina ögonbryn och där finns alla svaren
om jag blev gud
och jag gömde mig för makten
om jag såg igenom oss
gjorde jag det?
vid mina fötter och fingertoppar knutet ett kött som blöder ord
och mina tårar blöder ur ögonen och mina tankar kastar sig fram
och ut över slutet och över ryggarna som piskor
det smäller i vinden
och katten bits
jag önskar du kunde höra mig sjunga nu
mormor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar