det påstått subversiva i att vara för sen
ja jag förstår och visst struntar jag i tiden, jag vet för mycket
hellre en kort tid och en intensiv än ett långt liv under för tunga axlar
men mina axlar är ändå alltid tunga
och jag lär mig aldrig att det går bra även om jag är så sen
så sen
var aldrig
så skimrande var
havet breder ut sig även i mitt rum och under mina mattor
den påstått subversiva platsen, eller performativa, rummet,
javisst, är det så
det gör ont
det gör alltid ont
ja, visst
men i dessa snåriga skogar av gamla trasiga fraseringar
fraternité! jag vill inte äta
äta och spy äta och spy
det påstått subversiva i att
och som att påstå och diagnosticera alla så kallade kvinnosjukdomar
varför syns det inte vem som gör oss sjuka
det påståendet
jag orkar inte stå i det påståendet och försöka behålla lugnet och vetskapen om det påstått subversiva varje gång jag misslyckas med att infinna mig vid specifik tidpunkt och på specifik plats, det spelar ingen roll hur jag
att jag
att jag visste för mycket
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar