#

Det är enklare nu
men svårare att skriva
Orden blir så vaga när känslorna ska fram
Och kroppen så nära
jag känner mina fötter
min tunga emot gommen släpper
som den aldrig gjort förut
Jag har tandmärken i tungan
har bitit där så länge
har för vana att försvinna
ur det som känns -
som känns
i kroppen
och i sinnena
Jag förstår att det är samma 
Har aldrig förstått att det är samma förrän nu
I kroppen börjar känslorna
Varje gråt tar sin början i ett hastigt andetag
och när jag inte kan stå ut för att kroppen gör för ont
är det nog helt andra saker jag inte kan stå ut med
Kanske gråten
Kanske ilskan
Kanske rädslan att bli ensam
Kanske saknad
Ändå mest sorg
Ändå alltid mest sorg
Det är enklare nu
Det senaste året har jag landat i så mycket
Men sorgen som kommer
den lever i kroppen
Den tar tid

När jag föstår hur det har varit
jag har levt bredvid mig själv