överväger om jag ska döma ut gårdagens promenad helt. kanske hör den faktiskt till den otroligt försvinnande lilla skaran promenader som kan kallas värdelösa. inte nog med att jag sabbade klädsel med målarfärg samt ipodlurar på bussen - lyckades dessutom bli ordentligt nedkyld och vaknade i dag med något som jag tror kvalar till att kallas bihåleinflammation.
i övrigt är jag ganska förvirrad. har till råga på allt tappat närminnet, varje morgon när jag vaknar är gårdagen helt svart. sedan diffus. sedan kommer allt tillbaka. har ingenting annat att skylla på än stress, vilket min omvärld börjar tröttna på.
i have been terrified of changes
'cause i've buildt my life 'round you
(nu får ni ta del av min ytterst manliga sida att bli ömklig och fatta tycke för extrem regression när jag är sjuk)
hej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar