jag skriver poesi ibland, också

du pressar mig tillbaka ned i jorden
som att få växa på nytt, denna gång utan baktankar
strykjärnen fläker ut våra blöta själar som lakan att fladdra vita i vinden
denna gång utan livlinor, vi hänger löst mot tyngdlagen
hänger fritt att stjälas av vinden som rymt
är nu bara en lätt bris som mitt hår kan rymmas i
jag stjäl ord från din tunga röd
stjäl ljus från dina ögon blåa
blått
blåare hav
ge mig en blåtira eller jag ska
kyssa din tunga vit
som snö en junimorgon