en bättre dag

i dag:
nya kortbyxor och egen lägenhet !

och det kanske är för att jag är en dryg intellektuell kultursnobb, men jag kommer med ens att tänka på en av mina expressionistiska favoritdikter (inte på grund av kortbyxorna men väl den egna lägenheten och allt vad flytten kommer att innebära):

Triumf att finnas till

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.

Jag är en del av alltets stora kraft,

en ensam värld inom miljoner världar,

en första gradens stjärna lik som slocknar sist.

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror

och höra nattens tysta flod

och stå på berget under solen.

Jag går på sol, jag står på sol,

jag vet av ingenting annat än sol.



Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska

kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro

som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa i havet?

Tid - du mörderska - vik ifrån mig!

Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen

och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.



– Edith Södergran