kasta genom mig stenar
just nu är jag alls intet
som vatten, som en jord av hav
kasta genom bröstkorgen
revbenen
de är just bara vatten
inget motstånd här
inga lungor som stoppar
kasta dem tungt
hårt
och de ska andas mig
landa genom mig
jag ska bilda hål i mig
hål att kasta som stenar genom mig
allt du bär och aldrig ville bära
i mina ögon vatten
i mina ögon luft
och orden rann som sand
emellan mina fingrar
jag var stranden
jag var havet, vågorna
jag var vattnet,
luften och du andades
kasta genom mig stenarna
de landar mjukt på jorden bakom min rygg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar