jag letar fortfarande
ordet utan namn
det som brister
eller som får allt att brista;
tilliten som alltid fäller sig själv
livet är en kedja av motsägelser
som att alltid stå och hugga sig själv i foten
i stället för att bara gå
jag letar och det faller nätter
över mitt tak
över mina trötta öron
över mina blinda händer
över mina ögon som ser så långt bort men aldrig det
som är nära och gripbart och smått
och över det som brast
jag är det som brast
jagar det oemotsagda ordet som aldrig fanns
jag letar helheten, den enda, den oemotsagda, ordet
helheten är det enda ordet
utan namn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar