drivved
det ligger drivor av snö
som vi kör igenom
det blir olyckor och vi fastnar mitt i vägen
jag driver iväg som på öppet hav
när jag läser gamla dagboksanteckningar inser jag att det alltid är samma känslor
som avlöser varandra.
när kände jag senast någonting nytt
någonting jag aldrig upplevt förut
när lärde jag mig att undvika det tråkiga och göra det som leder till
som leder
jag driver med mig själv
och det här driver mig till vansinne
att det alltid är samma december
att det alltid är samma stress
samma känsla av att det ju inte blev
att det ju inte ledde någonstans
i september ska jag se dina nya ögon
i augusti juli mars och maj
jag ska känna med mina nya fingrar
och ögonen
drivveden
allt som jag tappade på vägen
jag är snökaoset i maj
julen i mars
våren i augusti, juli, september
och det driver mig till vansinne att alltid vara femton år
femton femton långa vårar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar