#

utanför är mycket tyst

precis som hur du andas

jag kan känna det i hela rummet

så är det, utanför

det finns skal

och så finns det den permanenta ytan

men där är aldrig någon kärna

bara det som projiceras utanpå

vi kanske kan göra om oss

men vi kan aldrig göra oss bättre än så här

utanför är mycket tyst

mycket tyst och mycket långsamt

det målas på oss med långa penseldrag

samtidigt som vi har vinden i ögonen så att de tåras

jag kan känna att du är här även när jag inte ser dig

du lämnar alltid kvar någonting av du

något jag vet är du

något du vet att jag saknar

så håller jag din hand fast du inte är här

ser vinden i grenarna utanför precis som du andas

mycket tyst

mycket tyst och mycket nära

och jag känner det i hela rummet när du går

andetagen som får mina väggar att verka bräckliga

händerna som kräver av mitt skal

så klipper du mitt hår och ser det falla

som en love-affair i tomrum

som ett hål någonstans där du borde andats