så flyr jag staden igen. jag märker stressen tidigare nu, kan mina tecken, vet hur varningsklockorna låter och känns. när jag måste känna efter om pulsen är där innan jag ska sova. då, ungefär.
nu är jag i en lagom stor skog och i ett lagom stort hus, det är lagom mörkt och lagom tyst utanför fönstret. inga bilar. inga människor. inga spelningar att välja om man ska gå på eller missa, inga pengar att försöka hålla i. friheten i att inte kunna välja eftersom man redan valt bort. nu är jag här. här är jag, bara. och det är bra så, och hjärtat slår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar