#

jag är tidlös
förhåller mig inte till axlar som ålder eller stigande mognadsgrad
att ett längre varaktigt tillstånd av stabilitet skulle ses som eftersträvansvärt
jag undrar vad som är länge, vad som är varaktigt
jag undrar om tiden är ett framåtskridande projekt
inte i mitt fall
och om åldern nu skulle innebära flyktighet
om fem år längtan
om tio år statiskhet
om femtio år stagnation
och detta att inte vilja leva
om det är dödslängtan, om det är misslyckande, att en kort tids tjusning är att inte kunna se
jag är tidlös och ett ständigt omöjliggörande av praktiker
det vedertagna
jag står inte där
är på icke-plats i icke-tid, platsar inte i sociala rum
eller kala
i mitt liv står tiden och stampar, väger från en fot till den andra
och alla beslut jag tar som vore åldersbundna blir bundna till ingenting annat än ett fel
ett ständigt misslyckande i att vara
jag är ingenting som jag inte förstår
men det är ju aldrig det som är problemet