angående promenaders förmåga att lösa det mesta

vad kan egentligen mäta sig med en promenad?
inte mycket, om ni frågar mig.
vik några sekunder åt att försöka komma på något otrevligt som inte skulle kännas lite bättre efter en promenad.
vi kan börja med att avverka fysiska åkommor såsom huvudvärk, magkatarr, ont i ryggen, ömma muskler och värkande leder. alla dessa saker skulle förmodligen försvinna och om inte annat lindras av en rejäl promenad, inte sant? inte så konstigt, att röra på sig gör ju allt som oftast att spänningar löses upp och att stela leder blir mjuka igen. låt oss då övergå till mer diffusa saker som melankoli, deppighet, sorg eller allmän leda. sådana saker är ju, vilket gemene man säkert är medveten om, svårare att sätta fingret på och således också svårare att finna botemedel mot. men har ni provat promenader? av någon anledning, som jag antagligen kommer dra något långt spekulativt resonemang om alldeles strax, så försvinner eller mildras nästan alla ovanstående obehagliga känslotillstånd om man bara tar sig i kragen och går ut en stund. antagligen kan det bero på en så enkel sak som att lite miljöombyte ofta gör susen. i stället för att sitta kvar i den redan nedsuttna soffan och känna sig melankolisk över sakers allmänna jävlighet tar man klivet ut i verkligheten, gärna den som utspelar sig i någon närliggande park/grönområde, och får, i stället för tråkiga tapeter eller favoritaffischer som gått sönder i kanterna, betrakta lyckliga hundar och lyssna till lite fågelpladder. en annan orsak till varför saker och ting oftast känns lättare efter en stunds spankulerande skulle kunna vara att man tänker klarare när man kommer ut i friska luften. har man fastnat i en deppig tankegång och apatiskt sitter och tuggar sig igenom den för femtielfte gången, ur stånd att uträtta någonting av alla de saker man borde ta tag i hemma (ni vet, städa, diska, ekonomi, jobb, ringa den-och-den) så gör man något som är både nyttigt för samvetet (att röra på sig är ju alltid bra, och oftast minst lika välbehövligt som att tvätta) och dessutom gör det lite lättare att både andas och tänka. är man stressad har promenaden en lugnande effekt, är man trött gör den en piggare. känner man en krypande ångest och oro i maggropen får promenaden en lättare till sinnes och ger en en, ofta förvånansvärt (åtminstone sett ur den ångestfyllda synvinkeln), ljus omvärld att betrakta, koncentrera sig på och integreras i. känner man sig ensam kör man helt enkelt omvända hundtricket - det finns alltid en pratsjuk tant eller farbror som mer än gärna berättar anekdoter om sitt tidigare så fartfyllda liv, eller om sin hunds dylika.
så, kära läsare, håller ni inte med mig? även om en promenad inte i varje enskilt fall kan lösa problemen vi plågas av så gör den alltid livet lite lättare - och inte bara för stunden. en promenad var om dagen gör oss helt enkelt till lyckligare och mer välmående människor, inte minst med bättre kondition!

dagens promenad ägde rum bland fårhagar och traktorer.