det är så opraktiskt

det är så opraktiskt att balansera hela tiden,
mellan det som är accepterat och går hem
och det som jag kan stå för helt och hållet.
det är så opraktiskt att ha ett namn som säger: kön
ändå vågar man knappast tala om att könsneutralisera alla namn eftersom det utlöser panikartade ramaskrin och gärna fördömande diskussioner om fi.

//

det är opraktiskt att gå omvägar om namn och pronomen för att slippa att ens samtalspartner eller läsarna av ens blogg skall definiera det man talar/skriver/berättar om efter kön. opraktiskt.
vi har gjort världen ganska opraktisk att ta sig fram i, och
jag blir så trött på att behöva gå med machete i snårig djungel varje dag.

//

jag vill kunna tala om min partner (när eller om jag har någon) utan att behöva komma ut som varken homo eller hetero. jag vill inte alltid behöva könsbestämma varenda organism i min omgivning - om jag har ett förhållande, varför skall det första jag berättar om min nyfunna kärlek alltid behöva vara vilken av de två fördefinierade delarna av befolkningen personen i fråga tillhör? ibland kanske hårfärgen är intressantare. eller musiksmaken. personligen tycker jag det. i alla sammanhang passar det sig inte att ha en samkönad partner. i andra sammanhang blir man inskränkt heterofil om man har en partner av annat kön. ändå måste man alltid säga antingen "hon" eller "han". det är vad som finns att välja på.

//

att man kanske har flera pojk-/lite-mer-än/dejt-/flick-/vänner passar sig oftast inte alls. inte heller att man kanske inte vill ha ett förhållande över huvud taget, eller inte tror på stängda parförhållanden utan snarare känner sig begränsad av dem. många tyckte att jag, när jag hade haft ett förhållande som var två år långt med en partner av det andra könet, "kom ut" när jag hade en partner av samma kön som jag själv. jag fattade ingenting. vadå kom ut? jag kom ju inte ut som hetero när jag inledde den tidigare av de två relationerna, och hade aldrig sagt att jag bara tände på eller kunde bli förälskad i någon av motsatt kön. jag har alltid kunnat bli kär i person oavsett kön och aldrig gjort någon grej av det, eftersom jag
inte
definierar
person
efter
kön.
jag tror inte på sexuella läggningar, inte mer än i det avseendet att den fysiska attraktionen, den som bara utgår ifrån det utseendemässiga, kroppsliga för vissa personer kan vara begränsad till bara kvinnor eller bara män. för den skillnaden är banne mig den enda skillnaden som finns. och den finns inte ens för alla. det är så opraktiskt att hela jävla världen alltid skall utgå ifrån någonting annat.